Kameror och stadsdelsvärdar mot våld

SKJUTNINGARNA Både Jonas Ransgård (M) och Anneli Hulthén (S) vill se fler stadsdelsvärdar och övervakningskameror i Biskopsgården. Men skjutningarna, tycker båda, är i första hand något för polisen att ta hand om.

Många i Biskopsgården känner sig otrygga, en del vill inte skicka sina barn till skolan eller till fritidsaktiviteter. Både kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén (S) och oppositionsrådet Jonas Ransgård (M) känner igen oron. Vilket är ert ansvar för att folk ska känna sig trygga i sitt bostadsområde?

– Vi kan inte göra det på något annat sätt än genom stadsdelsnämnderna, säger Anneli Hulthén. HON TYCKER ATT lokalpolitikerna har gjort mycket och varit närvarande i området.

– Men när det kommer till diskussionen om det förebyggande arbetet, vad vi kunde ha gjort för 20 år sedan, den diskussionen kan man naturligtvis ha, men den löser inte dagens problem. Där måste polisen visa kraft, styrka och mod. Där kan inte staden göra någonting. Vi kan inte ställa oss och bevaka lägenheter, säger Anneli Hulthén. JONAS RANSGÅRD TYCKER att debatten om skjutningarna ofta kantrar.

– Om jag talar om skärpta straff för våldsbrott innebär det inte att jag inte vill arbeta förebyggande. Vi måste göra både och. Men talar vi om dem som skjuter i dag är de bortom prevention. Då handlar det om polisens resurser.

Han ser en samstämmighet över blockgränsen när det gäller straffskärpning för vapeninnehav och handgranater.

– Inom Alliansen vill vi ha högre straff för grova våldsbrott, där finns det inte stöd från regeringen idag. Fler poliser är också ett förslag som M framfört, säger Jonas Ransgård. PÅ LOKAL NIVÅ skulle han vilja ha flera övervakningskameror.

– Sen ser jag också gärna fler stadsdelsvärdar. De ger en lokal förankring och jag uppfattar att även polisen har det. Men det är tröstlöst att se samma gäng valsa ut och in från fängelserna. Folk i Biskopsgården undrar ändå var är politikerna och var är polisen?

– Jag uppfattar att polisen gör mycket med de resurser de har, men de borde ha mer resurser.

Samtidigt säger Jonas Ransgård att det är trygghetskapande åtgärder som behövs, som stadsdelsvärdar och kameror.

– Det är inte en polisstat vi vill ha. Men jag känner igen oron och uppgivenheten. Den känner vi också. Det är som en ändlös kedja av hämnd och en respektlöshet inför den som drabbas, en ny sorts hänsynslöshet.