Göran Lindahl
Göran Lindahl , arkitekturhistoriker och professor emeritus, född i Karlstad 1924, har som tidigare meddelats gått bort vid 91 års ålder. Han sörjs närmast av släktingar, vänner, kollegor och tidigare lärjungar.
Göran tog studentexamen på latinlinjen vid Karlstads läroverk 1942, där också fadern fil dr Nils Lindahl arbetade som lektor. Göran blev filosofie licentiat vid Uppsala universitet 1953 med en avhandling om svensk kyrkoarkitektur.
Åren 1961-1991 var han professor i svensk och jämförande arkitekturhistoria vid Kungliga konsthögskolan, Mejan. Från 60-talets mitt var Göran också medlem av Konstakademin. 1970 promoverades han till filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet.
Görans yrkesroll var att forska om och förmedla kunskap om arkitekturhistoria i förening med restaurerings- och stadsbyggnadskonst. Många minns honom också som en välartikulerad och karismatisk kritiker av efterkrigstidens snabba, ohistoriska och oplanerade stadsförvandlingar där hela stadskärnor, gamla kvarter och värdefulla hus, fick stryka på foten. MED OSEDVANLIG INTELLEKTUELL skärpa var han banbrytande i synen på arkitekturens och den byggda miljöns betydelsebärande roll i samhällsplaneringen. För Göran var arkitekturoch bebyggelsehistoria en organisk del av den samhälleliga bevarande- och utvecklingsprocessen. I hans värld var det en självklarhet att under en epok av illa underbyggda stadsförnyelseprojekt och destruerande exploateringar under 1900-talets andra hälft hävda behovet av att ställa baktid, samtid och framtid sida vid sida.
En minnesteckning över Göran kan naturligen inte skrivas utan att uppmärksamma hans betydande författeri både i det historiska och i samtiden. Redan ett snabbt klick på söktjänsten Libris vittnar om hans insatser som publicist, vetenskapare, berättare och folkbildare Man kan rabbla titlar och alster i de mest skilda ämnen hur länge som helst.
Här ett axplock: Wilhelm Moberg och vetenskapen, 1800-talets Wien – Ringstrasse och det offentliga samtalet, Glöm Las Vegas och lär av Beaux-Arts eller Det annorlunda Göteborg liksom Läckö slott och grevskap med flera. PÅ KONSTHÖGSKOLAN DREV han det samnordiska projektet Den nordiska trästaden vars opinionsbildande publikationer bidrog till att uppgradera den äldre träbebyggelsens kulturhistoriska status. Projektet fick stor betydelseför debatten om bevarandet av de för Göteborg unika landshövdingehusen. 1981 initierade han också Bebyggelsehistorisk tidsskrift, inriktad på att skapa ett vidgat kulturarvs- och miljöperspektiv.
För sin sakkunniga, outtröttliga publicistiska arkitekturoch samhällsanalys, gärna spetsad med en gnutta gift i bläcket, erhöll han 1988 Sveriges arkitekters kritikerpris.
Hans arv lever vidare.
Anders Hillgren F v länsantikvarie