Världsturné som närmar sig slutet

KONSERT En plötsligt uppdykande nötallergi satte stopp för henne förra gången men nu är hon tillbaka. I kväll kliver Joan Armatrading upp på Stora teaterns scen med sin gitarr. Hon är inne på sista varvet på en turné som startade i april 2014: The last major tour and first solo tour. När den är slut om några veckor kommer hon att ha gjort 238 konserter.

I december fyller hon 65 år, men hon är noga med att påpeka att det inte är hennes sista turné.

– Jag tänker inte pensionera mig, men jag ska inte åka på så långa turnéer i fortsättningen.

Det här är första turnén där hon uppträder utan band, men de avskalade arrangemangen där hon själv spelar gitarr eller piano känns välbekanta.

– Jag gör alltid nya arrangemang inför en turné men så här var det ju det lät när jag skrev låtarna.

JOAN ARMATRADING

Att stå ensam framför publiken skapar en större närhet, menar hon.

– Jag älskar att se publiken i ansiktet, se deras reaktion på musiken. I de allra flesta fall har de ju redan ett känslomässigt förhållande till den. JOAN ARMATRADING KAN se tillbaka på en lång karriär med över 40 års turnerande och skivinspelningar, och det finns gott om låtar att välja mellan. Men en finns alltid med i låtlistan: Love and affection från 1976, som hon slog igenom med.

– Folk vill höra den, det vore ju dumt att inte spela den och jag tycker fortfarande om den.

Efter turnén tänker hon sätta sig ner och skriva låtar igen. Brist på inspiration känner hon aldrig.

– Nej, jag får aldrig skrivkramp. Jag bara fortsätter att skriva och skriver alltid färdigt en låt även om den sen inte blir bra och jag kanske kasserar den. HON BERÄTTAR OM en låtidé hon fick under en turné i Australien och som sedan blev låten The Shouting Stage. Hon satt på en restaurang där ett par började gräla och mannen stormade ut.

– Jag började fundera på vad som hade hänt. Jag var nog den enda på den restaurangen som gick därifrån och skrev en sång.

Joan Armatrading beklagar att hon blev tvungen att ställa in den planerade konserten i februari.

– Men sen dess har jag aktat mig för nötter.