Sågar verkligen Kammarrätten?
Ordens stilistiska valör kan förändras över tiden. Men är vi i dag verkligen mogna för att få läsa dissa och såga i GP?
I förra veckan sågs rubriken ”Amorteringskrav sågas av kammarrätt” i GP. Jag tycker att det låter konstigt. På kultursidan händer det att en skribent ”dissar” en teaterföreställning. Det tycker jag också låter märkligt. Vad är problemet? Jo, min ålder, naturligtvis.
Såga i betydelsen ’avfärda’ och dissa i betydelsen ’nedvärdera’ är före detta slanguttryck som blivit vardagliga ord som nu är på väg att bli stilistiskt neutrala ord.
ATT VARDAGLIGA ORD blir neutrala och tar plats i det offentliga språkbruket är inget konstigt. Det har hänt förr, och det kommer att hända igen. Det man kan diskutera är takten i förändringen och hur snabbt svenska dagstidningar ska introducera nymodigheterna.
Ett bra exempel är ordet jobba. Under skoltiden tillägnar vi oss det offentliga språket. Under min skoltid, som främst hänför sig till 1960-talet, var det självklart att jobb och jobba var vardagliga ord som inte skulle förekomma i våra uppsatser. Där skulle det stå arbete och arbeta. Att använda ordet jobb bedömdes som ett stilbrott. Så är det inte längre. Våra politiker talar om jobbskatteavdrag och att jobben är den viktigaste valfrågan, och i dag är jobb ett självklart ord i tidningen.
Ett annat exempel är tjej och kille. Dessa ord var klart vardagliga för 50 år sedan. I dag är de snarast neutrala. När dagens studenter skriver om en skolklass på högstadiet, kan de skriva att ”det gick 12 tjejer och 14 killar i klassen”. När jag frågar om det inte var flickor och pojkar, ställer de sig tveksamma. På lågstadiet, möjligen, säger de. Detta är ett gott tecken på att flicka och pojke för dem inte längre är de neutrala orden. Flickor och pojkar hör lågstadiet och söndagsskolan till. I deras språkbruk är det tjejer och killar på högstadiet.
ORDENS STILISTISKA VALÖR kan alltså förändras med tiden. Det betyder att en 60-årig lärare med näst intill nödvändighet har en annan stilkänsla än en 15-årig elev. Så är det nu, och så var det förr. Problemet är inte oöverstigligt; det går att kompromissa och att resonera sig fram till ett lämpligt skrivsätt i uppsatserna.
Äldre och yngre journalister kan rimligtvis inte heller vara överens om ordens stilistiska valör. Frågan är vad som är stilistiskt lagom i GP just i dag. Jag är tills vidare beredd att såga användningen av såga och att dissa ordet dissa.
Men, som sagt, om 20 år kan det vara annorlunda.
Det man kan diskutera är takten i förändringen och hur snabbt svenska dagstidningar ska introducera nymodigheterna