Skapar med färg och fantasi
Tårtor har alltid varit ett favoritmotiv – och hon brinner för att ge gammalt hantverk som spetsar och broderier nytt liv. I konstnären Charlotte Olssons ateljé flödar fantasi, färg och viljan att ta vara på det som redan finns.
När hon var liten, för liten för att själv kunna köpa födelsedagspresenter, målade hon tårtor som hon gav bort.
– Mina släktingar måste ha hur mycket tårtor som helst hemma, säger konstnären Charlotte Olsson och skrattar.
Förutom tårtor hör hjärtan och champagne till de återkommande motiven när Charlotte går loss bland färgtuber och återvunnet material.
– Det är bara uttryckssättet som har förändrats, konstaterar hon. Egentligen är motiven exakt desamma som när jag var barn.
Charlotte ler lite snett och lägger till:
– Eller kanske inte champagnemotiven. Men jag gillar det här glamouriga med champagneglastorn. Det ger en glad sprudlande känsla.
VI TRÄFFAS I Charlottes hus i Långedrag. I källaren finns hennes ateljé – en färgklick i sig där golvet är täckt av färgstänk och tavlor pryder väggarna. I ett hörn står en tårtskulptur i blått, vitt och spets.
– Den är gjord av ett gammalt kafébord som jag hittade i ett dike, förklarar Charlotte. Jag skulpterar med återvunnet material – framför allt gammalt kvinnohantverk som spetsar och broderier.
Hon berättar att hon även målar och skulpterar en hel del djur.
– Apor, grodor, getter… Getterna är väldigt populära. Men vad det blir, beror lite på. När jag får det här gamla materialet i mina händer brukar det säga till mig… ”Jag är en blåsfisk.”
– Det är ofta materialet som styr vad det blir.
MEN DET BEHÖVER inte alltid handla om gammalt hantverk. När jag pekar på en tavla förställande en rosa apa och frågar vad apan är gjord av skrattar Charlotte och svarar att det är en morgonrock hon spillde färg på.
– Det finns så mycket man kan ta till vara på. Det gäller att stanna upp och tänka ”Vad har vi?” Jag tycker inte om allt det här konsumerandet. Det handlar om jordens resurser och vilka avtryck vi ger till våra barn. Det känns viktigt att göra dem medvetna tidigt, och på den vägen är det med konsten.
Hon säger att hon gärna tar emot allt möjligt som annars skulle slängas; gamla tavelramar, dukar, broderier.
– Många tänker på mig. En kvinna kom med en massa virkade ljusmanschetter. Det är fantastiskt att få vadderade kuvert där man ser på skrivstilen att det är någon riktigt gammal som skickat det! Att packa upp de här spetsarna och broderierna – och en lapp där det står ”Denna gjorde jag när jag var tio år.”
AV RESPEKT FÖR hantverket tillverkar Charlotte dock aldrig några planscher.
– Men jag får frågan hela tiden om jag inte säljer servetter eller brickor, säger hon. Och eftersom jag är mönsterkonstruktör i grunden bestämde jag mig förra året för att ta fram ett mönster.
Mönstret, som likt tavlorna och skulpturerna är skapat av återvunnet material, finns tryckt på sidensjalar och näsdukar och har fått namnet Happy Cake – ja det bygger självklart på tårtor.
Charlotte, som nu förbereder releasen av ytterligare två mönster; Hocus Pocus, som går i champagnens tecken, och Lucky Love där hjärtan dominerar, beskriver hur överraskad hon blev när Happy Cake tidigare i höst blev nominerat till Svenska designpriset 2015. Även om hon inte vann så är hon stolt och glad.
– Jag kunde inte tro att det var sant, det kändes jättehäftigt. Och jag gjorde en kupp på prisutdelningen och klädde mig som en tårta.
– Men när jag skulle hämta sjalarna från utställningen hade någon snott en! Jag får se det som PR.
CHARLOTTES KONST FINNER man lite här och där – i Göteborg bland annat på Hello Monkey-restaurangerna och Ronald Mc Donald Hus. Ställt ut har hon gjort både i Sverige och utomlands.
– Jag frågar ofta, och ofta blir folk jätteglada. ”Hej, får jag ställa ut hos dig?” I London gick jag förbi ett galleri och bara kände för att gå in och fråga.
Hon gör en kort paus och berättar sedan om en händelse som bidragit till att hon har modet att göra sådana saker.
– När jag var 18 år var jag på bal och kungen var där. Jag tänkte ”Gud, jag skulle vilja dansa med kungen.” Någon sa ”Vad är det värsta som kan hända? Att han säger nej.” Så jag gick fram och sa ”Ursäkta mig, skulle ers majestät vilja dansa?” Det är litegrann tack vare det, att han sa ja. Det finns möjligheter, kungen liksom.