Öis närmar sig Superettan
2015 var säsongen Öis fick plats på Gamla Ullevi igen, året Sällskapet kombinerade tyngd och rutin med fart och framtid. 2016 är säsongen klubben mycket väl kan vara tillbaka i Superettan igen.
Meningar som börjar med Sven Rydell, Gunnar Gren och Agne Simonsson kan rimligtvis aldrig avslutas med William Atashkadeh, Sebastian Ohlsson och Daniel Paulson – och för tolvfaldiga mästarlag är kampen om en superettaplats möjligen inte mycket att hövas över. Det gäller dock inte Örgryte IS, klubben som tre av de fyra senaste åren hållit till i den svenska tredjeserien och bokstavligen brottas med begränsad ekonomi och krympt organisation. Det har blåst en del på Öisgården de senaste åren, temperaturen på vindarna nu är av det ljummare slaget. Det är medvind, tro, hopp och en hel del kärlek.
Det jag med egna ögon fick bevittna i första kvalmatchen mot Mjällby AIF, på-plats-supportat av en viss partiledare från Blekinge, var utan överdrift fröjdefullt, i underkant och hoppingivande. Öis har efter två års ökenvandring ”änna” nå’t på gång. I KVALSPEL VISAR lag som kommer underifrån ibland överdriven respekt, vilket riskerar att hämma ett possession-inspirerat hemmaspel. Öis gick aldrig i den fällan, vågade stå på, utmanade och rev periodvis rättmätigt ned applåder.
1-0 är ett vanskligt resultat, ett bräckligt försprång. Att lämna hemmamatchen utan insläppt mål kan dock visa sig bli avgörande enligt modellen gör Öis ett måste Mjällby göra två.
Mjällby – lag 13 i årets Superetta – är namnkunnigt och frejdigt. Mest namnkunnigt. Det var exempelvis inte mycket ”Chippen” över Cristian Wilhelmssons agerande den dryga timme den förre landslagsmannen var på planen.
Kanske höjde hans närvaro mer koncentrationen bland Öisspelarna än kvaliteten i Mjällby? Jag vet inte, men noterade i alla fall en hygglig chippframspelning i första halvlek. Wilhelmsson blir sannolikt både bättre och giftigare på söndag. PRATADE EN STUND med Fredrik Björck, ett av två nyförvärv från BK Häcken, efteråt. Tydligen spelade han yttermittfältare i ett allsvenskt inhopp senast han var på Strandvallen – framför Björn Anklev! Bli inte förvånad om Marcus Lantz, mannen bakom detta välsammansatta Öislag, chockar med just det draget i returen. 5 809 ÄR EN bra kvalsiffra, en regnig torsdagskväll i november, i det som blev 2015 års allra sista fotbollsmatch på Gamla Ullevi. Mindre framgångsrikt agerade Öis eldande långsidesklack. Och då talar vi inte om sångrösterna (de var det inget fel på). Inflygande plastkapslar vid antändandet och tjock rök gav ett två minuter långt spelavbrott i inledningen av andra halvlek. Och starka reaktioner från Svenska Fotbollförbundet matchdelegat. Ha?
Roligare att hylla Öis, som med kantkanonerna Paulson (till höger) och Ohlsson (till vänster) är tillräckligt hotfullt för att om några dagar skicka ned Mjällby i Söderettan.