Per Lindvall
”Sedan kom finanskrisen och alla dessa Göteborgsföretag ställde in betalningarna och många sveptes bort.”
Min första riktiga kontakt med näringslivet i Göteborg var i slutet på 80-talet. Jag hade fått jobb på kreditriskbedömningsföretaget Nordisk Rating, vilket var ett joint venture mellan Handelshögskolan i Stockholm och det amerikanska ratinginstitutet Standard & Poor´s. Den svenska penningmarknaden hade i yran efter avregleringen av kreditmarknaden i början på 80-talet vuxit till den tredje största i världen. Vårt jobb var att hjälpa investerarna genom att sätta kreditbetyg, riskbedömning efter en tregradig skala, på den växande rad av företag som använde sig av penningmarknaden för en allt större del av sin finansiering.
HÄR FANNS GOTT om finansbolag, där Göteborgsbaserade Gamlestaden var ett av de största, liksom fastighetsbolag. Det var Aranäs, Byggfast, Betongbyggen, Coronado, Regnbågen och Wallenstam. Fastighetsbolagen var mitt ansvar.
Självförtroendet i den svenska fastighetsbranschen har nog aldrig varit större än då. Aranäs ansåg sig för stort för Kungsbacka och ville göra Bryssel till sitt. Coronado, som vuxit fram genom att Bilspedition knoppat av sina terminalfastigheter och bilhandlaren Philipsons apporterat in sina bilhallar och verkstäder, ansåg att de visste hur man räknar hem skyskrapor i Frankfurt och Betongbyggen hade i hittat några pärlor i de kvarter i Hamburg som präglas av rödljus. Men även om de
”Vi var hyfsat duktiga på att hitta skillnaderna i kreditrisk mellan dessa Göteborgspärlor, men vi låg absolut fel”
andra inte var lika ambitiösa så var det substanstillväxt som gällde. Att hitta krediter var inget problem.
ETT LITET VARNINGSFLAGG hissades när vi besökte företagsledningen för Gamlestaden och vd:n visade att de inte bara var försiktiga finansiärer, de skulle klara en nedgång av fastighetspriserna på upp emot fem procent, utan även duktiga konstköpare. På väggen i styrelserummet hängde några nyförvärvade litografier av en amerikansk konstnär som på några veckor nästan fördubblats i värde. Senare samma dag träffade vi byggmästare Lennart Wallenstam, även lille Hans var med, som förutom sina fastigheter även ville visa upp sin konstsamling. Där fanns bland annat några amerikanska litografier som på kort tid fördubblats i värde.
Vi var hyfsat duktiga på att hitta skillnaderna i kreditrisk mellan dessa Göteborgspärlor, men vi låg absolut fel. Det fanns en insikt om att vi nog var lite fel ute. Den väldige Rik Kranenburg från Standard & Poors dundrade på ett kommittémöte ”Var är kassaflödet?”. Hm, det var klent eller negativt för flertalet.
SEDAN KOM FINANSKRISEN och alla dessa Göteborgsföretag ställde in betalningarna och många sveptes bort. Alla simmade nakna, för att citera Warren Buffet. Förutom Wallenstam, som hade turen att ha rätt bankkontakter.
Men kassaflödet har aldrig varit Wallenstams starkaste sida och hur ser det egentligen ut för Balder? Ser fram emot att få återkomma i denna och andra viktiga frågor.