GUNILLA: BOENDET VAR SOM EN FABRIK
ÄLDREOMSORG: Flera personer vittnar om hur äldre vanvårdats på Tuvängens korttidsboende. Gunilla Landhage, vars mamma bodde där, jämställer vårdinrättningen med en fabrik.
Personalen missade att ge smärtstillande, glömde salvan mot svampinfektion och upptäckte inte nya sjukdomar. Istället för vård blev mamman sämre och fick föras till sjukhus.
För snart ett år sedan dog Gunilla Landhages mamma. Enligt dottern satte det punkt för en flera månader lång period av vårdmissar och vanvård.
– Hon dog på sin 85-årsdag. Det har varit så jobbigt att jag inte orkat ta tag i det här förrän nu. Jag vill att min mamma får upprättelse för allt hon fått gå igenom och att vården ska bli bättre, säger Gunilla Landhage.
GP har fått ta del av omvårdnadsjournalen och där bekräftar sjuksköterskornas anteckningar stora delar av dotterns berättelse. HENNES MAMMA PLACERADES på korttidsboendet Tuvängen efter en påfrestande sjukhusvistelse. Där skulle mamman få vila upp sig i en vecka eller två. Istället blev det tvärtom. Efter sju veckor var mamman så dålig att hon lades in på sjukhus för njursvikt.
Men inte för att boendets personal tyckte att det behövdes, utan för att dottern Gunilla krävde det. Trots ett skyhögt kreatininvärde i blodprovet fyra dagar tidigare, något som tyder på njurproblem.
– Tuvängen, det är en fabrik. De bryr sig inte om vad patienterna gått igenom. Det är inte en värdig vårdplats. När jag till slut begärde ambulans så blev det slutet på helvetet. ENLIGT GUNILLA LANDHAGE var hennes mamma inte den sortens person som klagade, utan fann sig i situationen och bet ihop. Flera gånger när personalen frågade om hon hade ont fick de jakande svar. Efter två veckor upptäckte en sjuksköterska att de vissa dagar missat den extra smärtstillande tabletten. Och det är inte den enda missen.
– De hade inte duschat henne på två, nästan tre veckor, så då gjorde jag det och upptäckte röda sår i ljumskarna, som de trodde var svamp, det var jag som upptäckte det, berättar hon.
Första veckan smordes mamman in med salva, men andra veckan glömde personalen bort det, visar journalen. De upptäckte inte heller ögonsäcksinfektionen, och det blev dottern Gunilla som fick boka tid på ögonmottagningen i Borås och se till att hon kom dit.
– De var nästan tvungna att operera för att det inte blivit åtgärdat i tid. Jag mådde så jävla dåligt över att lämna mamma på Tuvängen. Jag ville helst ta med henne hem, men visste att hon inte skulle komma uppför mina trappor, berättar Gunilla Landhage.
Hennes mamma hade svårt att gå, men personalen ville att hon skulle röra på sig, äta mat ute i matsalen och gå på toaletten själv.
– Första dagen när vi kom dit var hon som ett asplöv och ändå tvingade de ut henne till matsalen, hon bad att få äta på sitt rum, men det gick inte. INFÖR FLYTTEN TILL Tuvängen skriver Lerums kommun att målet med placeringen på boendet är återhämtning och att mamman ska få den omsorg och trygghet som hon är i behov av.
– Jag sa att min mamma måste ha sitt larm. Jag satt där hela första kvällen tills det var dags att sova, och då hade ingen kommit med något larm. Dagen efter kom jag dit så tidigt jag kunde på morgonen, det fanns inget larm då heller, säger Gunilla Landhage. EFTER TVÅ VECKORS vård på Alingsås sjukhus blev mamman utskriven till Hedegården, det boende som hon önskat redan från första början.
– Det var ett fantastiskt boende med jättebra personal, säger Gunilla Landhage.
Hon har redan haft kontakt med inspektionen för vård och omsorg och tänker anmäla Tuvängen för vanvård.
– Jag kanske själv hamnar på något boende i framtiden, och jag tänker på alla som inte har närstående som kan hjälpa dem. Man får inte behandla människor så här, det är helt oacceptabelt.