Mellanösterns tickande bomb
ÅRET KUNDE KNAPPAST ha börjat sämre. Den andra januari avrättades 47 personer i Saudiarabien, däribland den shiamuslimske shejken Nimr AlNimr. Reaktionerna från shiadominerade Iran dröjde inte. Efter knappt en vecka har alla diplomatiska förbindelser brutits.
Att Saudiarabien konfronterar Iran handlar till stor del om att den nye kungen, Kung Salman, bror till Kung Abdullah som avled förra året, har en helt annan stil än sin försiktigare föregångare. Salman har dragit in Saudiarabien i det jemenitiska kriget, där även Iran är inblandat, och avrättningen av Al-Nimr skickar en signal om att man är kompromisslös i sin hantering av den shiamuslimska oppositionen.
ENLIGT SAUDIKÄNNAREN TOBY C. Jones var avrättningen av Al-Nimr ett sätt för Kung Salman att ena landets sunnimuslimer mot en gemensam fiende. Ett bekvämt knep i kristider. Att man på kuppen eskalerade en konflikt med regionens andra stormakt får betraktas som en biverkning och ett bevis på kung Salmans dåliga omdöme.
Det var inte särskilt förvånande att länderna rök ihop till slut. Båda är totalitära teokratier. Värre skurkstater går knappt att finna i vår samtid. Saudiarabien är stor bidragsgivare till talibanerna i Afghanistan, Lashkar-e-Taiba i Pakistan, Al-Nusrafronten i Syrien och till Al-Qaida.
Under det irakisk-iranska kriget (1980-1988), som krävde mer än en miljon dödsoffer, stödde Saudiarabien Irak, vilket iranierna inte glömmer i första taget. Iran har under en lång tid understött shiitiska Hizbollah i Libanon och andra shiamiliser i Syrien som deltar i det pågående kriget. De två länderna har alltså krigat länge med varandra genom ombud.
BÅDE IRAN OCH Saudiarabien gör allt de kan för att destabilisera sina grannländer i förhoppningen om att de skyddar sunni- respektive shiamuslimer. De är regionens förbannelse men också dess enda hopp om stabilitet. För om fred ska kunna mäklas i Syrien och Jemen krävs att Iran och Saudiarabien sätter sig vid förhandlingsbordet.
Läget blev precis värre i en region som länge har präglats av krig och konflikt. De fyra största konflikterna i världen just nu äger rum i muslimska länder som Afghanistan, Syrien, Irak och Nigeria. Vad som förvärrar konflikterna är att även om de uttrycks politiskt och militärt är de religiösa förtecknen dominerande, och så länge religion är i centrum av mellanösterns politiska liv är möjligheten till fredlig samexistens mycket fjärran.