Sluta ursäkta terroristerna
Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet vill problematisera debatten om terrorism. Men i stället vantolkar de terrorexperter.
Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet publicerade nyligen en rapport om våldsbejakande extremism. En av teserna, som framförs av rapportförfattaren Marcus Hertz, är att experterna som uttalar sig i medierna, såsom terrorforskarna Magnus Norell, Magnus Ranstorp och journalisten Magnus Sandelin, driver samtalet om terrorism bortom det som är framgångsrikt i arbetet mot våldsbejakande extremism.
Efter genomläsning av rapporten framgår det tydligt att Hertz gjort ett selektivt urval av uttalanden för att måla upp en bild av de ”oförstående” terrorexperterna. Det är inte värdigt ett forskningsinstitut som ska verka som ett resurscentrum för spridning av kunskap om arbete mot våldsbejakande ideologier och rasism.
”ATT PEKA UT en religion på det sätt som görs systematiskt och samtidigt ifrågasätta reaktionerna som följer i dess spår är onekligen förvånande…”, skriver Hertz om Norell, Ranstorp och Sandelin.
Det är grova anklagelser. Individerna i fråga har aldrig generaliserat kring islam. Om något brukar svenska terrorexperter vara väldigt tydliga med att generaliseringar av grupper enbart spelar extremisterna i händerna. Terrorforskaren Ranstorp har exempelvis arbetat med det muslimska civilsamhället för att motverka radikalisering.
Att det däremot finns en teologisk koppling mellan religiösa urkunder och islamistisk extremism går inte att förneka. Det ska dock inte likställas med ett utpekande av världsreligionen islam och dess omkring två miljarder utövare.
MAJORITETEN AV VÄRLDENS muslimer känner sig nämligen främmande inför jihadisternas perversa tolkning av islam. Men terrororganisationer som Islamiska Staten har sina ideologiska rötter i salafijihadism. Den salafistiska tolkningen av islam är mycket extrem. Samhället ska spegla islam så som det såg ut på profetens Muhammads tid. Medan många salafister verkar för ett sådant samhälle genom socialt arbete eller missionärsarbete – vill salafijihadisterna med våld tvinga samhället till underkastelse. Därför kan Islamiska Staten legitimera sina bestialiska våldsdåd genom att peka på specifika verser i Koranen.
I debatten om våldsbejakande extremism tycker Segerstedtinstitutet att det saknas fokus på ”rasism och rasifiering” och ”socialt arbete”. Det är häpnadsväckande slutsatser.
Socialt arbete är nödvändigt, men inte lösningen på allt. I många fall har de som begått terrorbrott i väst kommit från en privilegierad bakgrund. Kalsongbombaren, som försökte spränga ett flygplan i Detroit 2009, var son till en av Nigerias rikaste män och studerade på University College i London. Jihadi John, den brittiske IS-bödeln, läste informationssystem på universitet och arbetade på ett IT-företag i Kuwait där han ansågs vara en lysande anställd. Hur skulle socialarbetare ha upptäckt dessa individer?
ÄN MER LARVIGT är tyngdpunkten på ”rasifiering”. Att rasism skulle vara förklaringen till varför en del människor väljer att bedriva folkmord och slaveri i Syrien och Irak är ett slag i ansiktet på Islamiska Statens offer. Tyvärr bidrar Segerstedtinstitutet bara till att ge våldsbenägna individer en bekväm ursäkt för sina perversa illgärningar.