Inte alla sår
att förstå att han är borta.
MINNE AV PETAR. lighet att visa ungdomar i Biskopsgården att det finns en ”annan väg” även om man är från förorten.
Linda och Petar bestämde att hon skulle åka med honom till London.
– Det var ju tanken, men nu kom vi ju aldrig riktigt så långt, berättar hon.
Framtiden var ljus. Det unga paret var lyckliga och umgicks nästan varje dag. Förutom just den dagen, då allt svartnade.
– Vi hade inte planerat att ses den dagen. Och nu tänker jag ”tänk om”. Tänk om vi hade träffats den dagen. Tänk om vi hade varit där men gått hem tidigare. Tänk om vi inte ens varit där och gjort något annat.
Linda tystnar och försöker hindra rösten från att skaka, hon försöker blinka bort tårarna från att ta sig fram.
– Kvällen då det hände hörde en av Petars kompisar av sig till mig. Han bad mig att ringa honom direkt. Jag förstod att något hade hänt. Han sa Petar har blivit skjuten tre gånger. Sedan föll jag bara ihop. SORGEN ÄR STÄNDIGT närvarande och Linda besöker Petar så ofta hon hinner. Hon brukar ha med sig en burk av energidrycken Powerking, som var hans favoritdryck, och sedan pratar hon med honom precis som de brukade göra innan. Om vad som hänt på jobbet, vad hon gjort under helgen och om minnen de har tillsammans.
– Även om jag inte får några svar så tänker jag att han kanske hör på något sätt.
För Linda läker inte tiden alla sår även om de blir lättare att hantera med tiden. Hon vet att det inte får Petar att komma tillbaka, men hon undrar ändå. För det går inte att förstå. Ett år senare har åtalet mot de misstänkta för den brutala skottlossningen på Vårväderstorget ännu inte kommit och frågorna från de som älskade Petar är många:
– Vem gav dig rätten att ta hans liv? Och varför?