Är fru Lenngrens sällskap!
Anders Franck, programchef för Jonsereds herrgårds seminarieverksamhet frågade sig i GP (VG 14/2): ”Var är fru Lenngrens sällskap?” Forskargruppen Performing Premodernity, baserad vid Stockholms universitet, har under lång tid undrat samma sak och bestämde sig efter att ha läst Francks artikel för att göra slag i saken. Den 8 mars 2016 – på dagen 199 år efter författarinnans bortgång – konstituerades därför ett Anna Maria Lenngrensällskap. Franck har naturligtvis erbjudits ett hedersmedlemskap. PERFORMING PREMODERNITY OCH det nybildade Lenngrensällskapet har stora planer inför dagarna runt den internationella kvinnodagen 2017 då det är 200 år sedan Lenngrens dödsdag. Forskargruppen kommer att organisera ett jubileum för att uppmärksamma Lenngrens författarskap. Bland annat planeras en tredagarskonferens 8-10 mars 2017 för att uppmuntra till ny forskning om Lenngren; en uppsättning av författarinnans första operaöversättning Lucile från 1776 (musik av Grétry, fransk text av Marmontel); samt en minneskonsert med uppläsning av hennes texter. Dessutom finns det förhoppningar om att initiera en utställning om författarinnan samt en nyutgivning av hennes dikter.
I vår tid är Anna Maria Lenngren (född Malmstedt, 1754-1817) främst berömd som poet och som en av Stockholms Postens vassaste pennor. En av huvudavsikterna med jubileet nästa år är att uppmärksamma en sida av Lenngren som ofta glöms bort; i sin samtid gjorde hon sig som den unga mamsell Malmstedt känd som talangfull översättare av ett antal franska operor och latinska dikter. Det var den unga mamsell Malmstedts språkkunskaper och översättningar som blev fru Lenngrens väg in i litteraturen – det var där hon utvecklade den förmåga som skulle ge henne en självklar plats i svensk litteraturhistoria.
Lucile, som – förhoppningsvis i samarbete med Musik på Slottet och Drottningholms Barockensemble – kommer att sättas upp under jubileet 2017, var inte bara mamsell Malmstedts första operaöversättning utan även den första opéra-comique som sattes EFTERLYSNING. upp på svenska (första gången 19 juni 1776). Det är anmärkningsvärt att en endast 22 år gammal kvinna vid denna tid stod för översättningen som med stor succé sattes upp på Kongl. Svenska Theatren. Teaterdirektören Gustaf Johan Ehrensvärd, skrev följande rader i sin dagbok om den lyckade premiären:
…jag lät om aftonen ge för första gången ett nytt sorts svenskt spectacle, en opera comique, översatt ifrån fransyskan av en M: lle Malmstedt (…) ; jag tyckte, att de stora operor om sommaren varken löna mödan att giva eller äro nöjsamma; man bör ha korta spectacler, som ej ta bort mycket av den lyckliga sommartiden. Sådana äro opera comiques; försöket lyckades; aldrig har någon piece blivit så emottagen… DEN BLIVANDE FRU Lenngrens företal till Lucile har kommit att bli känt som något av författarinnans mest explicit uttryckta åsikter om kvinnors rätt till vittert arbete. Företalet kommer därför att ges en betydande roll i den kommande produktionen av Lucile och ska iscensättas och läsas upp av en skådespelerska.
Företalet var dedicerat till hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlotta, hertig Karls gemål. I ett brev från februari 1777 berättar författarinnan stolt att ”Hertiginnan i anledning af min Dedication, sjelf öfverlämnade mig et precieust Guldur” och att hon av kungen fått en guldmedalj. Följande rader är hämtade ur företalet:
”Jag bör med skäl vänta mig de obilligaste omdömmen af dem, som bestrida Fruntimren all rätt, at deltaga i Vittra Öfningar, och derföre kanske tycka, at jag, genom detta företagande, öfverskridigt den gräns man egenvilligt satt för mitt Köns Snille, hvilket de förmodeligen tro vara af en händelse och utan ändamål
LENNGRENS ORD. tilkommit; Men jag hoppas tilllika, at uti en GUSTAF Den Tredjes uplysta Tidehvarf, denna ej mindre
av Sven-Bertil Bärnarp än många andra fördomar, som ännu fjättra våra begrep, lyckeligen få sin bane, och Fruntimren äfven vinna mera utrymme för själens förmögenheter, än man hittils velat unna dem.” DEN UNGA FÖRFATTARINNAN beskriver i företalet hur ensam hon som kvinna är på det litterära fältet, något som även reflekteras i operans handling där huvudkaraktären Lucile är omgiven av inte mindre än tre fadersfigurer och en blivande make. Dramat bygger på ett klassiskt bortbytingtema, där bondflickan som ovetande har växt upp i Luciles namn när vi möter henne, är förlovad med en ung och rik adelsman. Mamsell Malmstedts översättning nyanserar detta klass- och könsdrama på ett mycket intressant vis, och framskriver genom företalet ett kvinnornas försvar. DETTA OCH MYCKET annat kommer att diskuteras under Lenngrenjubileet i Stockholm 2017 – föreställningen av Lucile kommer att följas av en paneldebatt för att öppna en dialog mellan praktisk scenkonst, publik och forskare.
Väl mött! Ordförande i Lenngrensällskapet Doktorand i teatervetenskap vid Stockholms universitet.