Sociala koderna alltid starkare än juridiken
LAGSTIFTNING HÄRRÖR UR normer: politiska önskemål för hur människor bör bete sig uttrycks genom juridiska regler. Så långt är alla eniga, och frågan är därför ointressant.
Den intressanta frågan är den omvända: påverkar lagstiftningen normer? Innebär förbud mot köp av sexuella tjänster att sexköp blir särskilt stigmatiserade? Kan staten genom lagstiftning skapa en tystnadsnorm på bibliotek? Kan lagstiftningen användas för att i grunden omvandla samhället?
Det kan gå genom repression. Tanken med sanktioner mot överträdelse av juridiska normer är att dessa ska avskräcka. Genom att ertappa, lagföra och straffa lagöverträdare ska befolkningen fås att anpassa sig till lagen, Men en stat som enbart förlitar sig på sanktioner för att hävda sina juridiska normer, blir en diktatur. Dessutom är varje tillfälle när repression blir nödvändig ett intyg på att lagens normbildande inte fungerat. Allt blir mycket enklare om staten kan lita på att befolkningen håller sig till lagens innehåll utan att tvingas därtill. Helst bör befolkningen anpassa sina moraliska normer till lagen. Går det till så? Jag tvivlar, och jag tvivlar starkt. MITT PROBLEM BÖRJAR redan vid lagarnas tillkomst. Om man antar att lagen är ett styrmedel för moralen, är frågan om en lag kan härröra både ur en norm och vara normbildande? Lagar tillkommer i en fungerande demokrati efter att en majoritetsmening om det moraliskt önskvärda bildats. Normen finns alltså före lagstiftningen, och det enda som lagstiftningen gör – vilket inte är att förakta – är att bekräfta den redan befintliga normen. Annars skulle lagstiftning vara elitens moraliska manipulation av befolkningen, och som sådan diktatorisk.
Adressaterna för lagbudets norm är dessutom just de som inte delar normen: skulle ingen köpa sex, skulle ett förbud mot sexköp vara överflödigt. Kan man verkligen tro att den som före sexköpslagen tyckte att det var värt det sociala stigmat att ertappas med ett sexköp, efter lagens tillkomst plötsligt inte tycker det är värt risken längre? Enbart om risken att ertappas ökat, men då är vi vid repressionen igen. JAG KAN INTE heller peka på något enda historiskt exempel där sociala normer bevisligen inrättat sig efter lagstiftarens bud, annat än möjligen kristendomens införande i Europa. Även i detta fall krävdes dock långvarig repression innan de sista resterna av hedendom drivits ur befolkningen. Varken den kvinnliga rösträtten eller förbudet mot barnaga är tydliga fall av lagar som påverkat attityder: i båda fallen höll opinionen redan på att svänga eller hade redan svängt innan lagstiftningen kom till.
Om lagar emellertid inte påverkar normer, bör vi då minska vår ambitionsnivå med juridiken? Juridiken kan inte förändra världen annat än genom repression. Juridiken kan stödja sociala processer som redan pågår och kan vara ett verktyg i fördröjningsstrider mot oönskade sociala förändringar. I slutändan kommer dock lagen alltid att förlora: sociala normer och koder är i längden alltid starkare än juridiken.
På gott och ont.