MED BLICKEN MOT VÄRLDEN TEATER: KONSTKOLLEKTIVET SNÖ GÖR EN FÖRESTÄLLNING OM FLYKT
projiceras. Ekdahl menar att de har ett ansvar att göra henne rättvisa.
– Det är annorlunda mot när vi utgår från oss själva som västerlänningar och medelklasspersoner och hur vi agerar.
Medan föreställningen tagit form har verkligheten utanför förändrats. Det har gjort avtryck i pjäsen, Refugees welcome, de politiska talen om öppna hjärtan och inga murar, bilden av en död liten pojke på en strand, attentaten i Paris, gränser som stängs ...
– Det var tur att vi inte hade en färdig pjäs, vi har verkligen kunnat ta in världen i föreställningen, säger Caroline Andréason. VISSA SCENER ÄR ganska abstrakta, det kan vara en dans eller en rörelse, Linda Ekdahls texter har ibland blivit en scen, eller en sång.
– Vi hade nog kunnat säga det vi tycker på tio minuter, men vi vill beröra andra delar av människan än de som berörs av tidningar, radio och tv.
Idén om att göra en föreställning om flykt dök upp i samband med förra pjäsen där eftersamtalen ofta handlade om ansvar, vad den enskilda människan kan göra och vad som är samhällets ansvar, politikens.
Regissören Karl Ekdahl kopplades in även i denna pjäs och utvidgade temat med tankar på en inre flykt.
– Jag blev lockad av temat, men det första jag kom att tänka på var min egen flykt, som inte har något att göra med svält eller katastrof. Vad hade jag själv flytt ifrån? För mig handlar det om en flykt från känslor och att inte riktigt räcka till.
– En inre flykt kan också vara att fly från ansvar. Man kan tänka att det finns en koppling mellan den personliga flykten och viljan att prata om den som pågår i världen. Teatern är en mötesplats och en plats att tycka olika, det finns inget som är rätt och fel , säger Caroline Andréason. MÅLET MED FÖRESTÄLLNINGEN är att fördjupa bilden av det som sker, men också att skapa handlingskraft.
– Det intressanta är att när man borrar ner sig så som vi har gjort så får man kraft, fast det är jobbigt. Jag märker att jag konkret gör saker som jag hade dragit mig för annars, hjälper folk som man annars hade gått förbi, säger Karl Ekdahl.