DIKTATURFJÄSK

UNDER MARGOT WALLSTRÖM har Sveriges utrikespolitiska diskurs präglats av moraliska ställningstaganden. Vi har en feministisk utrikespolitik numera, sägs det, men det är oklart vad det betyder i praktiken.

Många har försökt måla upp en dramaturgiskt stark bild av en moralens förkämpe som modigt tog ställning för mänskliga rättigheter och mot till exempel Saudiarabiens regim. Sverige är en oberoende röst i världen, och genom FN:s säkerhetsråd ska världspolitiken få ta del av vår storhet.

Men någonstans skär det sig. Den svenska strategin för en plats i säkerhetsrådet tangerar nämligen inte bara gränserna för korruption, utan tar även sikte på att framställa Sverige som allas vän i världen. Det kan man inte vara om man samtidigt vill stå upp för vissa värderingar. Någonstans kommer det att krocka, och med tanke på de personer som regeringen valt för att driva på Sveriges kandidatur verkar man knappast prioritera demokratiska värderingar i världspolitiken.

REGERINGEN HAR NÄMLIGEN utnämnt ett antal hederssändebud för att lobba för Sverige. En av dem är tidigare diplomaten Pierre Schori, som annars mest verkar ägna sig åt att kampanja mot att Sverige samarbetar med likasinnade för att möta hotet från Ryssland (Expressen 13/4 2016).

När Schori intervjuades i Aftonbladet tidigare i år (16/2) nämndes fem olika länder – bland många andra – som Schori varit i på lobbyuppdrag för Sveriges kandidatur. Av just dessa fem rankas bara två som fria i politisk mening av NGO:n Freedom House.

Det är bara att gratulera regeringen till rekryteringen av Schori. Han återupplivar gamla bekantskaper, säger han till Aftonbladet, och påminner om Olof Palmes anda och Sveriges stöd till befrielsekamper, som inte sällan slutade med att befriarna själva blev despoter. Det torde knappast finnas någon bättre lämpad kandidat för att marknadsföra Sverige hos demokratiskt tveksamma stater.

KUBA ÄR ETT av de länder Schori besökt för att samla röster åt Sverige. Schori har varit där förr. 1975 besökte han Kuba tillsammans med Olof Palme. I samband med besöket kallade Schori Kubas diktator Fidel Castro för ”en av de största personerna i den moderna historien”, och sa att Castro bar drag av ”en renässansprins”. Även då, liksom nu, var Kuba en hård diktatur utan tolerans för oliktänkande, och kommunistpartiets makt närmast total.

Miljöpartiets flirtande med islamister har öppnat en välbehövlig diskussion om vilka värderingar som ska accepteras i politiken. Det är en nödvändig debatt. Men regeringens utnämning av Schori visar att Socialdemokraterna inte ännu har gjort upp med relativismen i utrikespolitiken.

Varken personer med band till islamistiska organisationer, eller de som fjäskat för diktaturer utan att tydligt ta avstånd från sina tidigare uttalanden, borde accepteras i politikens finrum.