– VARFÖR VILLE DE INTE LYSSNA?
Yusufs hustru grät och bad om ett kejsarsnitt. Men svaret var nej och efter en svår förlossning fick sonen nervskador och kan inte röra sin arm. Nu vill familjen veta hur det kunde ske.
På flera ställen i Adiles journal från mödravården så står det om hennes rädsla att föda. Vid det sista besöket, i graviditetsvecka 42, gråter hon av oro.
Hon hade gått upp nästan 40 kilo och var övertygad om att barnet var för stort för att föda fram.
Barnmorskan försäkrade paret att allt var i sin ordning, och menade att om Adile hade klarat av att föda ett barn tidigare, så skulle det gå bra nu med. Kejsarsnitt kom inte på fråga.
– När vi frågade om det sa hon att barn som föds med kejsarsnitt oftare får allergier och astma, säger Adiles make Yusuf Hasyilmaz.
I MITTEN AV april blir paret inkallade till Östra sjukhuset för att sätta igång förlossningen.
– När vi kom dit bad vi än en gång om kejsarsnitt. Min hustru var livrädd. Men de sa att allt skulle gå bra och jag litade på deras kompetens. Hade jag vetat vad jag vet nu så hade jag aldrig accepterat det.
Under 24 timmar försökte man sätta igång förlossningen med ballongmetoden, men utan resultat. Därefter sattes Adile igång med dropp.
– Hon kämpade hela natten. På morgonen hörde jag någon säga att de såg huvudet, men sedan tog det stopp.
STOPPET BERODDE PÅ att barnets axlar hade fastnat, även kallat skulderdystoci. I ett sådant läge har förlossningspersonalen ont om tid och risken för syrebrist är stor.
Yusuf berättar att panik utbröt när pojkens hjärtljud försvann. Rummet fylldes av läkare och barnmorskor.
– En av dem höll sig om huvudet och sa ”det går inte, det är för sent för snitt”. Då skriker en barnmorska att det är klart att det går och sedan sliter hon ut pojken. Men då var han helt livlös.
Den nyfödda pojken Eser sitter fast i tio och en halv minuter. När han är ute får han syrgas och hjärtmassage samtidigt som Adile rullas iväg till operation.
– Hon tittade på mig och frågade om allt var okej. Vid den tidpunkten levde han inte, men jag klarade inte av att säga det till henne. NÄR FÖRLOSSNINGSPERSONALEN till slut fick igång pojken kunde det konstateras att han hade drabbats av en plexusskada. Nerver från nacken ner till armen har skadats till följd av den svåra förlossningen. Han visar sig väga 5,6 kilo. Yusuf är kritisk till att de inte erbjöds att göra en så kallad överburenhetskontroll, där barnets läge och vikt kontrolleras.
– I efterhand har man försökt förklara det som hände med att man inte visste att barnet var så stort. Men varför gjordes det ingen viktuppskattning när det fanns en sådan oro från vår sida? Jag kan inte förstå det.
Yusuf säger att hans hustru har påverkats mycket starkt av upplevelsen. Hon försöker hålla modet uppe ”för bebisens skull”, men det finns en ständigt närvarande rädsla för att något ska hända honom.
– Själv försöker jag hitta svar. Jag ligger vaken varje kväll och känner skuldkänslorna växa: kunde jag ha gjort något för att förhindra det här?
TILLSAMMANS HAR DE gjort en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, IVO.
Som en följd av det har Sahlgrenska universitetssjukhuset beslutat att inleda en utredning av verksamheten. Man avböjer att kommentera detaljer i det enskilda fallet, men presskontakt Stefan Sarajärvi skriver i ett mejl till GP att det kan bli aktuellt med en lex Maria-anmälan, beroende på vad utredningen visar.
Chefläkare Ulla Molander hälsar i en skriftlig kommentar att hon ”tycker att det är väldigt tråkigt att höra att föräldraparet inte känner att vi i vården har lyssnat på dem tillräckligt inför förlossningen.
Vi vill att våra patienter ska vara delaktiga och då är det viktigt att vi tar patientens eventuella oro på allvar. Det är viktigt att vi utreder vad som har hänt för att se om det finns något som vi hade kunnat göra annorlunda.”
I nuläget vet familjen inte hur förlossningen kommer att påverka Eser framöver. Han kan inte röra höger arm och får besöka sjukhuset flera gånger i veckan för sjukgymnastik. Läkarna har sagt till Yusuf och Adile att man hoppas kunna se om nerverna läker ihop inom tre månader.
– De har också mätt hjärnaktiviteten och inte kunnat se några tecken på hjärnskada till följd av syrebristen. Men de har ju sagt att allt sett normalt ut innan. Hur ska jag kunna lita på att det stämmer den här gången? Jag kommer att leva med den oron hela mitt liv, säger Yusuf.
Fotnot: Adile mår dåligt efter förlossningen och vill inte medverka med namn och bild. Hon heter egentligen någonting annat.
Tyck till
Har du råkat illa ut inom förlossningsvården? Hör av dig till beatrice. dalghi@gp.se
GP-TV
Se Yusuf berätta om skräckförlossningen.