Därför är statsministern en hen
FÖR ETT TAG sen satt jag i en tv-panel tillsammans med en tidigare statsminister och siade om framtiden. Jag uttryckte mig ganska djärvt om helt nya ekonomiska system och politiska kollapser, dna-konst och huvudtransplantationer. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Men de handlade knappt alls om att mina idéer var vansinniga, som jag är van vid. Istället anmärkte de flesta på vansinnet i att jag kallade statsministern för hen.
Förstår du inte att statsministern är en han, undrade folk. Du har inte frågat om han verkligen vill kallas för hen och du har inte rätt att sätta en etikett på honom förklarade de. Jotack, jag känner till att den tidigare statsministern är en han, svarade jag, det har de ju alla varit än så länge. Och nej, jag har inte frågat om han vill kallas för hen. Men å andra sidan gissar jag att ingen frågat om han vill kallas för han heller, innan de sätter den etiketten?
För att använda han som pronomen är att sätta en etikett på en person. En etikett som gör att en jury dömer dig hårdare, enligt amerikanska experiment där folk fick ta ställning till samma brott och var betydligt tuffare om den anklagade var en han istället för en hon. En han får också prata längre vid möten utan att bli avbruten och uppfattas ha högre IQ bland klasskompisar än en hon.
De där etiketterna är fyllda med så starka förutfattade meningar om hur en person ska vara att vi till och med själva påverkas av dem. Män som påminns subtilt om att de är en han beter sig mer aggressivt i förhandlingar, de lyssnar mindre på andra och de blir mer benägna att fuska. Medan kvinnor som får en diskret påminnelse om att de är en hon börjar le mer och plötsligt gör sämre ifrån sig på matteprov. Men hen är ju också en etikett invände flera som hörde av sig till mig. Den etiketten hittade jag däremot inga studier på. Därför bestämde jag mig för att göra en själv.
NÅGRA HUNDRA SLUMPMÄSSIGT utvalda människor fick läsa identiskt samma text om trettioåriga Kim, med den enda skillnaden att Kim ibland var en han, ibland en hon och ibland en hen. När Kim var en han fick folk uppfattningen att Kim var bättre på IT, de fäste större vikt vid Kims analytiska förmåga om han skulle söka jobb på ett företag och de blev mer benägna att kallprata med Kim om sport och ekonomi.
När Kim var en hon fick de istället uppfattningen att Kim var bättre på språk än IT, de fäste större vikt vid hennes utseende om hon skulle söka jobb på ett företag och tyckte att musik och mat var rimligare samtalsämnen. Men när Kim var en hen fick de inga särskilda uppfattningar om vad Kim borde vara bra på, vad som var viktigt att bedöma eller vad de hen kunde prata om. Jag märkte också hur hen fick folk att brottas mer med sina svar, flera svarade frustrerat att de måste få veta mer om personen innan de kan göra sådana här bedömningar överhuvudtaget. Eftersom etiketten just inte verkade fungera som en etikett alls.
Just därför tänker jag fortsätta att kalla statsministern för hen. Både den tidigare, nuvarande och nästa. Så kan de kanske fuska mindre, lyssna mer på andra, vara bra på både IT och språk, bli mer personliga och gå att prata med om allt, det vore väl toppen?