Anders Norrby
Förre överläkaren och docenten Anders Norrby har avlidit i en ålder av 80 år. Närmast sörjande är barnen Jakob och Maria med familjer samt nyligen avlidna hustrun Elisabeths barn och barnbarn med familjer.
Anders var urgöteborgare, gick på Hvitfeldtska och läste medicin i Göteborg. Efter ett par år som amanuens på medicinsk kemi och ett år i Oklahoma för sjukvård och forskning utbildade han sig till invärtesmedicinare hos Leif Hallberg och Lennart Sölvell på Sahlgrenska sjukhusets dåvarande medicinklinik II. Kliniken var forskningsmässigt präglad av ett omfattande program för studier av järnbrist och järnomsättning och Anders kom snabbt in i ett projekt, som avslutades med en högt betygsatt avhandling 1974. Med elegant teknik kunde han visa hur kroppens järndepåer hos patienter med järnbrist byggdes upp från födoämnesjärn och under behandling med järn i tablettform. ANDERS VILLE INTE fortsätta en akademisk karriär. I stället sökte han sig till en överläkartjänst på Lundby sjukvårdscentral, där han kunde utveckla det som intresserade honom mest: en verksamhet med hög medicinsk kvalitet, god tillgänglighet och hög patient-läkarkontinuitet utanför det stora universitetssjukhuset. I detta avseende följde Anders i sin fars fotspår: pappan Sven Norrby var kirurg, chef på det 1966 nyinrättade Lundby och styresman för de fristående poliklinikerna i Göteborg. Här kom nu Anders att verka under hela sin långa karriär. Hans kompetens och framåtanda togs i anspråk för befattningar som chefsläkare och sjukhuschef. Med kraft, envishet och genom rekrytering av erfarna specialistläkare strävade han att förverkliga sin vision om ett starkare Lundby sjukhus. Han behöll en vetenskaplig grundsyn och var aktiv när det gällde medverkan i kliniska prövningar av nya behandlingsmetoder vid diabetes, hypertoni och mag/tarmsjukdomar. Han ägnade särskilt tid åt diabetesvården, skapade tidigt ett sammanhållet diabetesteam och organiserade årliga Mullsjöveckor, där unga diabetespatienter fick åka på internat och under sakkunnig ledning lära sig egenkontroll av sin sjukdom.
På sin fria tid var Anders en friluftsmänniska, han gick upp i ottan för att få färska skaldjur, torsk och makrill till middagen, han odlade skog, röjde sly och sköt en och annan älg. Replipunkten var sommarhus i Lerkil och den gamla släktgården Svinabo i Småland, som Anders och hustrun Elisabeth fint renoverade för något 10-tal år sedan. Under många år for han med några gamla skolkamrater en septembervecka till fjälls. Där blev det stärkande vandringar, överdådig mathållning, riklig dryck och oändliga diskussioner. Han älskade och månade verkligen om sin stora familj, med barn, barnbarn och barnbarnsbarn, hans egna och hustrun Elisabeths. Efter hennes bortgång för ett knappt år sedan tappade han styrfart, drabbades av den ena sjukdomen efter den andra, kände sig vilsen och rastlös.
Vi minns Anders som en god vän, en duktig doktor och en omtänksam kollega. För vänner och arbetskamrater Göran Ulvenstam Jan Westin