Minnen av ondskan
”Det hemskaste låter jag bli att tala om, det blir för svårt.” Rozalia Milansons berättelse är en av tretton starka skildringar i boken Det tysta arvet – om romer under Förintelsen.
Tretton starka skildringar om romer under Förintelsen.
Itisdags var det sjuttiotvå år sedan romernas läger i Auschwitz revs och de cirka tre tusen kvarvarande romerna avrättades, gasades ihjäl. Den 2 augusti är sedan förra åter officiell minnesdag i EU för Förintelsens romska offer. Dagen högtidlighölls i Göteborg på stadsmuseet och samtidigt presenterades den nya boken Det tysta arvet.
– Boken borde ha blivit skriven för länge sedan. Det finns förvånansvärt lite att läsa om folkmordet på romer, säger journalisten och författaren Monica Hirsch, som tillsammans med fotografen Maja Kristin Nylander mött och samtalat med överlevande romer samt barn och barnbarn till överlevande.
En stor del av Europas romska befolkning dödades av nazisterna under andra världskriget. Men det dröjde ända till 1982 innan Tyskland erkände att nazisternas folkmord också innefattade romer.
I BOKEN BERÄTTAR de överlevande vad som hände dem och andra romer under andra världskriget.
Rozalia Milanson. 82 år, bor i Göteborg. Hon föddes i Krakow och var tio år när kriget splittrade familjen. I boken berättar hon sin historia.
”Tyskarna hämtade min pappa – han kom aldrig tillbaka – och sedan tog de min mamma till ett läger. Jag blev ensam kvar med mina yngre systrar. Vi gömde oss och jag skaffade mat. Jag tänker ofta på det som hände och har fortfarande mardrömmar.”
Jag tog hand om mina systrar, de var ju bara småbarn. Fira två år och Belka fyra. Varje dag gick jag ensam cirka femton kilometer till en järnvägsstation. Jag var tvungen att skaffa något att äta