Smutsigaste valrörelsen på länge ANALYS
Korrupt, kriminell, ohederlig. Donald Trump öser invektiven över Hillary Clinton. Men Hillary sparar inte heller på krutet. Galen, omdömeslös och farlig är några av synpunkterna på Trump.
Det är den smutsigaste valkampanjen i USA:s moderna historia och Donald Trump bär skulden för det upptrappade, vulgära språkbruket. Han utdelade de verbala smockorna redan under primärvalen mot sina republikanska motståndare. Som segrare koncentrerar han sig på Clinton och när känslan var att det inte kunde bli värre skrek republikanernas konvent spärra in henne.
DET SENASTE HALVSEKLET har debatten gällt om huruvida smutskastning lönar sig. Slutsatsen är ja, trots eviga försäkringar om motsatsen. Även rena lögner kan ha sina poänger eftersom de kletar sig fast om de upprepas.
Att Donald Trump skulle skadas mest själv av sina plumpa och oförskämda uttalanden är det hittills ingenting som tyder på. Alla hans republikanska motståndare hamnade på defensiven och förlorade.
Presidentkandidater brukar generellt tala sig varma för hederliga kampanjer som riktar in sig på sakinnehållet i politiken. För att sedan släppa den moraliska förtöjningen och kasta sig rakt in i kampanjträsket.
NU ÄR DET inte så att kandidaten själv behöver stå i frontlinjen och utdela de värsta smockorna. Det överlåts med varm hand till surrogaterna som mer än gärna tar sig an uppdraget. Det är sällsynt att kandidaten själv i tv-annonser gör de grova övertrampen. Grupper och organisationer som stödjer kandidaten brukar istället stå som avsändare. Här är Donald Trump ett undantag.
Michael Dukakis uppfattas som det avskräckande exemplet när det gäller den helgjutna kampanjen där smutsen bannlyses. Han var demokratisk presidentkandidat 1988. Hans motståndare George Bush utnyttjade svagheten och framställde Dukakis som en politiker som var släpphänt mot förbrytare. Det hela illustrerades i tv-reklamen med en roterande dörr där en dömd förbrytare släpptes ut på permission i Dukakis hemstat Massachusetts för att under den korta tiden utanför fängelset förgripa sig på en kvinna. Att Dukakis dessutom såg ovanligt fånig ut på en bild – där han med stålhjälm satt i en stridsvagn – fick Bushs strateger att gå i spinn. Dukakis förlorade valet och lärdomen var att aldrig låta något nedsättande förbli okommenterat.
Bill Clinton var 1992 en mästare i att bemöta allt. Strategin var att ge igen inom högst tjugofyra timmar. Clinton hade en del att ta hand om men vann valet över George Bush som sökte återval.
JOHN KERRY HADE inte lärt sig läxan 2004. Han var demokraternas presidentkandidat mot George W Bush och kunde inte värja sig mot en reklamkampanj i tv där han påstods ha ljugit om sin insats i Vietnam där han förde befäl på en patrullbåt. Veteraner hävdade att Kerry felaktigt dekorerats för att ha räddat sina kamrater som han istället skulle ha svikit.
Kerry överraskades av kampanjen och anklagelserna om lögn bet sig fast. Det visade sig senare att Kerry inte ljugit men då var det för sent. Han förlöjligades också för en bild där han windsurfade och för att han talar franska. Kerry förlorade.
I ÅR STÅR Donald Trump i en klass för sig vad gäller smädelser. Men Hillary Clinton sitter inte heller på händerna. Hon utdelar slag efter slag där Trump kallas okunnig, farlig och omdömeslös. Demokrater eldar på och får understöd av kritiska republikaner , säkerhetsoch utrikeskunniga och president Barack Obama.
Hårda tag brukar löna sig . Både Donald Trump och Hillary Clinton vet vad som krävs för att döda.
I år står Donald Trump i en klass för sig vad gäller smädelser