Paret älskar sitt soldrivna naturhus
Susanne och Erik bor i Kroksjötorp, i ett hörn av norra Kungsbacka. I deras växthus prunkar sådant som annars odlas runt Medelhavet.
De bor i ett soldrivet naturhus, integrerat med ett växthus. I Sverige finns bara en handfull liknande sådana.
I växthuset växer aprikoser, persikor, vindruvor, minikiwi, chili, fikon, taybär, paprika, gurka, squash, tomater, physalis, örter, mangold, sallad, selleri, vattenmelon.
– Om något år ska det växa och frodas på varenda kvadratmeter. Då är vi självförsörjande på sallad, tomater, jordgubbar och gurka, säger Susanne.
– Än så länge har vi bara kommit igång i halva växthuset. Jag kan tänka mig att vi även kommer att ha passionsfrukt, mandel och vanlig kiwi. Vi har högt till tak och kan låta fruktträden växa sex meter.
Susannes drömhus skulle helst ligga vid en sjö och med skog inpå knutarna för att hon också skulle kunna plocka svamp och bär.
– Här är vackert, ett böljande landskap. Det ger härliga energier att vara här, säger hon.
– Tomten är på åtta hektar, så det finns stora möjligheter att även odla på friland. Där vi parkerar bilarna nu ska vi plantera fruktträd, konstaterar Erik.
Ett halvår efter att Susanne hade köpt den då gamla igenvuxna gården, våren 2007, träffade hon Erik, doktor i energiteknik.
Susanne sådde ett frö om sina planer redan på första daten, under en paddeltur i Kroksjön.
– Men det tog tid innan jag engagerade mig, säger Erik. PÅ HÖSTEN BESÖKTE Susanne byggnadsnämnden med sina skisser och möttes av ett positivt intresse.
Senare startade den kommunala byråkratin, som fick genomförande av projektet att kärva. Det blev detaljsnack om höjder, placering, putsad fasad eller inte, brutet tak eller inte och rent allmänt om stilen på huset.
Men 2011 kunde de i alla fall flytta till den då rätt förfallna gården. De började sedan bygga det nya huset i egen regi. Erik ritade huset. Susannes pappa, brodern och en kompis byggde.
Erik och Susanne hade sina jobb att sköta vid sidan av arbetet att förverkliga drömmen. Tufft bara det – och bara några veckor efter byggstarten blev Susanne gravid. MEN EFTER MÅNGA turer och mycket jobb är de nu klara och slutresultatet är ett energihus med passivstandard.
Solfångare klarar deras energibehovet på sommaren. Huvudsakliga värmekällan övrig tid av året är en vattenmantlad vedkamin. De klarar SUSANNE ANDERSSON sig på 7 000 kilowattimmar, ett normalhus drar tre gånger så mycket.Väggarna är 50 centimeter tjocka, i lättbetong som lagrar värme. Duschen är snålspolande, värmeåtervinnande.
Taket i bostadshuset består av 25 centimeter betong, 20 centimeter isolering och en gjuten platta. PÅ TAKTERRASSEN FLÖDAR ljuset in, det blir som ett extra vardagsrum på sommaren.
– Vi genomförde det för att vara nöjda med livet. Men om vi hade gjort om detta, så skulle vi ha anlitat fler hantverkare. Att ha genomfört detta och fortfarande vara ihop är imponerande. Vi renoverade inte sönder vårt förhållande, som andra gjort, säger Erik.
Han beskriver sig själv som analytisk och drivande:
– Jag vill få saker gjorda men kan analysera sönder en frågeställning och det blir ibland målet istället för resan. SUSANNE SÄGER DÄREMOT att hon njuter av resan och har närmare till beslut.
– Erik kunde ägna mycket tid åt att dividera med en hantverkare. Jag är mer intuitiv och det avgjorde ibland. Kompletterar ni varandra?
– Ja, och vi har aldrig stridit om detaljer. Vi har haft lätt att enas, säger Susanne.
En annan sak som är säker: Att lämna teven på standby-läge är en dödssynd.
”Om något år ska det växa och frodas på varenda kvadratmeter”