”Gör kronan i hans bössa lätt ...”
Just som jag trodde att sista ordet var sagt i följetongen om superojalisten Knut af Ekenstam inströmmade följande depesch från göteborgaren Hans Forss, som kallar sig ”bodknodd i musikens tjänst”. ”DET ÄR MED ett lätt igenkännande leende på läpparna som jag har läst artiklarna om en viss udda figur med insamlingsbössa (till förmån för vårt kungahus), okänd sorts uniform och slängkappa som hjälpte till att befolka gatorna i centrala stan för ett tjugofemtal år sedan. Om honom kan jag berätta, ty jag var med.
Vid den tiden hade jag min arbetsplats i stans största och bästa musikaffär, belägen vid Fredsgatan, och vi fick då och då besök av mannen med bössan.
De första gångerna han tittade in sa han bara hej, gick runt i butiken och sedan ut igen.
Men så en dag kom han in med bössan i högsta hugg, log vänligt och frågade om vi hade ’några klämmiga marscher’, som han uttryckte det. Vi plockade fram några förslag; han fick lyssna, fann ett av förslagen för gott och gick till kassan. Väl där lät han lite generad och sa med låg röst till kassörskan att han tydligen hade glömt sin plånbok.
– Men äsch, jag har ju pengar, fortsatte han och skruvade isär sin insamlingsbössa inför allmänhetens ögon och betalade.
Han kom sedan ganska ofta in med sin bössa och bad oss skänka en slant till vårt förtjusande kungahus (visa av lärdomen gjorde vi inte det, nej) och varje gång specifikt frågande efter klämmiga marscher. Var de inte tillräckligt klämmiga – vilket faktiskt inträffade – fick det vara. En gång dristade jag mig att svara:
– Nä, för tillfället har vi inga marscher, de är utgångna.
Den förstod han inte.
Sista gången vi såg honom hade han verkligen hittat några marscher som han inte hade förut, på samma CD dessutom, och han var såååå lycklig. Hans penningreserv kom till heders igen.
Vi i personalen hade börjat fila på en särskild hyllningssång, VAR ÄR FI? KUNGAVÄNNEN. vilken dock aldrig kom att framföras. Texten går så här och kan som av en ren tillfällighet sjungas till samma melodi som slutraderna av Kungssången: Lär honom putsa epålett gör kronan i hans bössa lätt när han nu går till kassan fram Herr Knut af Ekenstam! ” VAREFTER DET HAR blivit dags att publicera några av de historier som under det senaste halvåret har inströmmat till spalten.
Ängslig blivande brud till en av brudgummens kompisar:
– Tror du att Älan kommer å älska mej lika môcke när vi e gifta?
– Jajjemän, han har alltid vatt galen i gifta fruntimmer!
Anita Hallén, Göteborg
Olle, 4 år, var på kalas med sina föräldrar. Dagen till ära hade han fått ett par riktiga långbyxor med knappar och allt. Men besviket kunde han konstatera att ingen av de andra gästerna lade märke till de fina byxorna. Till slut tappade han tålamodet. Han reste sig från stolen och ropade: – Gubbar, ja tycker att de börjar bli varmt! Ska vi inte ta å knäppa upp gylfen? Ulla Hedlund, Göteborg
Gamle sjömannen Sander minns en dramatisk händelse:
– Båten geck under me man å allt! – Va gjorde du då? – Ja hoppade upp i en en lyktstolpe! – En lyktstolpe i Atlanten? – Ja, va skulle ja göra!
– Värme! utbrister Sander. Ja vet va värme e! En gång i Karibien va de så varmt, att vi va tvungna å göra upp eld på däck för å svalka oss! SANDER BERÄTTAR OM sitt äventyrliga liv till sjöss för sin systers sonson:
– Kannibaler? Jo du, jag minns när ja va ute på min första långtripp ... Vi ankrade utanför en ö å ja rodde iland å kom i slagsmål med sexton kannibaler ... Å de va bara en av dom som kom undan!
– Men förra året sa du att de bara va åtta kannibaler!
– Ja vet, ja vet – men då va du för ung för å höra hela den fruktansvärda sanningen!
Bengt Jakobsson, Göteborg
Löjtnant L på I17 föreläser på kaserngården om hur man ska agera vid ett fientligt angrepp, av Sven-Bertil Bärnarp men ingen av mannarna verkar särskilt intresserad. Slutligen blir löjtnanten ursinnig och sliter av sig kopplet och ställer sig i ledet bredvid 55 Johansson.
– Nu, 55, är vi jämställda, eller hur! Vi är båda meniga och vi måste snabbt finna en lösning. Därborta kommer fienden! Vad gör vi?
555 Johansson kväver en gäspning:
– De vet la du som vatt löjtnant! Kapten K på I17 får syn på en beväring som går omkring med oknäppt vapenrock: – Vad nu! Ska du amma? Mango, Frölunda TVÅ BILSKOJARE SAMSPRÅKAR.
– Jag fick femtusen för en kärra med helt utsliten motor på marknaden i går! – Hur klarade du det? – Jag anordnade ett lotteri på den för 50 spänn lotten!
– Men upptäckte ingen att bilen var värdelös?
– Jo, han som vann! Men han fick sin femtilapp tillbaka – och då var han nöjd!
Sven E, Kungälv Åklagaren till Åsskar: – Du är anklagad för att ha kallat din chef skurk och bedragare. Är det riktigt?
– Ja, de e de, men ja har aldrig sagt de!
KIÖ, Göteborg Två konversationer från Masthugget: – Jag hörde inte vad du sa, Ada. – Jag sa inget. – Jaha, då va de la de som gjorde att jag inte hörde nåt. – De regnar ute, Ada. – Ja ja, låt de regna. – Som du vell, Ada lella. Mona Hansson, Linné DEN STORMFÖRMÖGNE FÖRETAGAREN G hade för en gångs skull varit i kyrkan och lyssnat på predikan. Efteråt gick han fram till prästen och sa:
– De va en förbaskat bra predikan du höll i dag!
– Tack – men jag tycker inte riktigt om att du använder ett så vårdslöst språk ...
– Men du predikade ju så förbaskat bra att ja la en tusenlapp i kollektbössan! – Å tusan, sa prästen. BGC, Lerum
Ada bekymrat till väninnan Beda:
– Du sa att konjak var bra mot hosta, men det stämmer inte alls. Ja provade de på Kal för en vecka sen – å sen dess har han hostat oavbrutet! Kal till Åssbon: – Va de inte onödigt å ge rockvaktmästarn så môcke dricks?
– Vadå? Titta vecken snygg rock han gav mej!
Eva Bergstrand, Göteborg