För hård ton mot muslimer
När Nalin Pekgul på GP:s ledarsida (7/8) ger exempel på fysiska angrepp på muslimer – som ett positivt exempel – tar hon debatten över en gräns jag aldrig trodde i svensk dagspress. I korthet gick det goda exemplet ut på hur effektivt det var när grannarna själva konfronterade den nyinflyttade muslimska familjen och ställde dem inför ultimatumet att kvinnan tar av sig niqaben eller fördrivs från kvarteret, alternativt stanna men att mannen skulle få så mycket stryk att han inte kan resa på sig på månader. Exemplet gällde en niqab, men kunde varit en slöja, skägg eller en muslim i allmänhet. För sensmoralen handlar om hur vi väljer att bemöta varandras olikheter: om vi försöker tvinga varandra att bli som oss, om vi i stället försöker övertyga varandra eller om vi helt enkelt accepterar att vi är och lever olika.
Jag hade inte förväntat mig förespråkandet av grannsamverkan för att fördriva och klå upp muslimer, ens på obskyra rasistsajter – än mindre på GP:s ledarsida. Möjligtvis hade 30-talets Der Stürmer skrivit så om kvarterets nyinflyttade judar.
Samhällsdebatten tar en olycklig gir när den går från att handla om vad som behövs för att skapa goda möjligheter för alla olika medborgare att leva sina liv – till att fokusera på hur andra grupper inte ska få leva sina liv.