Bra musik och stämning – men ha inte bråttom
ATT KOMMA IN på Lou Lou blir en liten lycka direkt. För det första är det lagom glest mellan gästerna runt halv sju en lördag, lugnet före festprissarna i den omsorgsfullt och humoristiskt inredda och pyntade lokalen. För det andra har någon den goda smaken att spela Raphael Saadiq, D’Angelo och andra soulhjältar från 90- och 00-tal.
Fantastisk musik som man sällan får höra ute på lokal, vilket förstås är obegripligt.
Vilken stämning. Här ska ätas! Och drickas!
MODERN PANAMERIKANSK bistro och fun dining är ledorden. Först av allt får vi popcorn att knapra på, en underskattad aptitretare. På Lou Lou sätter också man stolthet i drinkarna, även alkoholfria, och en så kallad seabuck chuck, champagne med havtorn, är mycket trevlig och lagom äventyrlig innan maten.
På andra sidan bordet en vanlig Peroni på fat. Vi ögnar igenom menyn.
Här är det lätt att spräcka budgeten på 500 kronor, i alla fall om man vill ta ett glas till maten.
Salmon tiradito visar sig vara tunt skivad rå lax, med lime, chili, citron, koriander, ingefära, pinjenötter och granatäpple. Det här är en lysande förrätt, sur så att munnen skrynklas, smakrik så vi flinar dumt, och inte likt något annat vi ätit på ett göteborgskt restaurangbord.
Till och med koriander-hataren – korianderäckel sägs i rättvisans namn bero på genen OR6A2 och inte svag karaktär som vi koriander-älskare kan vilja hävda – gillar det.
SEDAN INTRÄFFAR NÅGOT som är alldeles för vanligt. Vi får vänta, och vänta, och vänta, på våra huvudrätter. Lokalen är fortfarande halvtom, och våra glas är tomma sedan länge.
Det är svårt att påkalla uppmärksamhet och trots allsköns R&B i högtalarna börjar även jag bli rastlös.
Till slut kommer så min sotade ryggbiff, med bönpuré och spänstiga grönsaker. Medium rare var beställningen, men här är det rött rakt igenom.
Tomatsalsan är god, rätten känns fräsch och lätt trots den vältilltagna köttbiten. Det hade dock behövts en tandad kniv till det röda köttet, som blir för mycket mot slutet.
SÄLLSKAPET ÄTER EN hamburgare med bland annat kalkonchorizo, rostad paprika och pommes frites på sötpotatis.
Även hamburgaren är rödare än väntat och beställt, men köttet får ändå högt betyg. Särskild uppskattning visas för att det slentrianmässiga baconet har fått ge plats åt den nya smaken i den kryddiga kalkonkorven.
Den som är sugen på dessert kan välja mellan några fruktbaserade tallrikar, till exempel kiwi på tre sätt eller ananascarpaccio.
Den här kvällen väljer vi alkohol framför frukt, och är dessutom för mätta.
VI SAKNAR PRESENTATION av maten, liksom frågor om hur det smakar, och hade förmodligen stannat längre om vi inte hade känt oss bortglömda vid vårt bord.