Dags att kriminalisera dopning
Den olympiska kommittén gick till slut inte särskilt hårt fram mot de dopingmisstänkta – kanske inte helt oväntat. Dock är det så att inom ett rättsamhälle tolereras inte fuskare, oavsett om det är inom affärs-, forskarvärlden eller politiken. De kan lagföras. Idrottsvärlden är en del av samhället men fuskare kommer relativt lätt undan – någon form av avstängning är det värsta som kan hända. Frågan är om det kan fortsätta så.
Inom dagens idrott är marginalerna hårt pressade. Om man ska vara på topp måste man lägga upp sin träning på en avancerad nivå, utsätta sin kropp för betydande påfrestningar – vilket medför icke obetydliga risker. Men i detta läge, med sin hälsa som insats, kan man ändå inte mäta sig med de som dopat sig. Inte minst gäller det vissa extremsporter som fridykning. I detta fall, oavsett hur man än tränar så kan man inte matcha någon som tagit sig en dos EPO.
De som dopar sig utsätter på så sätt medvetet sina medtävlande för ren livsfara. Dessa kan försöka nå samma djup men egentligen har de ingen chans, oavsett hur de tränar.
Det är svårt att se på detta på annat sätt än att det handlar om ett kriminellt beteende, både mot individer i sig och i förlängningen även med ekonomiska konsekvenser. Det verkar dock att idrottsvärlden inte kommer att ta några initiativ. Det borde då vara högst angeläget för övriga samhället att på allvar ta sig an frågan. Sverige skulle kanske kunna spela en roll där.
Mölndal