Nu kan Solveig hänga med i vännernas samtal igen

Solveig Falmann sätter in sina hörapparater i öronen så fort hon kliver ur sängen. Det har varit hennes morgonrutin i 25 år. I hjärtat av Haga i Göteborg är det aldrig tyst. Gatumusikanter, nattrumlare och marknadsknallar avlöser varandra. Men när Solveig Falmann går och lägger sig för natten stannar ljuden av. Då tar hon ur sina båda hörapparater och tystnaden sänker sig.

– Men jag är absolut inte döv. Jag skulle höra om någon kom in genom dörren till exempel, säger hon.

Solveig Falmann var i 50-årsåldern när hon upptäckte att något var galet med hörseln. Hon ingick i ett matlag på sex personer som brukade luncha ihop och hon märkte att hon inte alltid hängde med i samtalen. Det var svårt att urskilja vad vännerna sa när alla pratade i munnen på varandra.

– Då gick jag till företagshälsovården för att kolla min hörsel, men där hittade man inte något fel. Därefter gick det ytterligare några år, berättar hon. TILL SLUT VÄNDE sig Solveig Falmann till hörcentralen på Sahlgrenska, där man kunde konstatera att hennes hörsel var nedsatt. Som hjälpmedel fick hon en liten dosa med tillhörande hörlurar att använda i sociala sammanhang. Men trots att hon själv kunde reglera ljudnivån upplevde hon att ljudet var ihåligt och tröttsamt för öronen, och hon använde bara lurarna ibland.

”Det blev väldigt mycket bättre när jag fick vanliga hörapparater”

– DET BLEV VÄLDIGT mycket bättre när jag fick vanliga hörapparater. Även om det tog lite tid att vänja sig vid dem, säger hon.

Solveig fick rådet att sätta in hörapparaterna direkt på morgonen, så att hjärnan skulle anpassa sig till ljudförstärkningen. Nu ingår SOLVEIG FALMANN ritualen i hennes morgonsysslor och hon reflekterar inte särskilt mycket över den. – FAST NÄR JAG pratar i telefonen är hörapparaten i vägen, så då brukar jag ta ut den och använda högtalarfunktionen i stället, säger hon.

Nackdelen med hörapparaterna är att de inte sorterar bort alla biljud på ett naturligt sätt. Och när en ambulanshelikopter på väg till Sahlgrenska passerar på låg höjd blir Solveig Falmann störd av bullret. På större tillställningar kan hon även ha svårt att följa med i samtalet och skratten och hon tvingas koncentrera sig hårt. – DET BRUKAR GÅ ett tag, sen orkar jag inte mer och slutar lyssna. Tyvärr riskerar jag att uppfattas som lite dum, om jag inte deltar i konversationen, säger hon.