Lyckans dofter och tecken
Jag betraktar parfymflaskan i badrumsskåpet. ”Glad” står det på den, fast inte på svenska förstås. Den luktar inte gott – det är inte på grund av dess doft som den står där. Den inköptes av helt andra skäl. Jag hade precis fått veta att jag skulle genomgå en operation som i stora drag gick ut på att man skulle borra hål i min skalle, sticka en pinne genom hjärnan och skapa ett avlopp i botten. Trycket i hjärnan var för högt eftersom ryggmärgsvätskan rann ut för sakta. av Sven-Bertil Bärnarp JAG VAR INTE alls glad, men jag ville verkligen vara just det. Och jag ville inte vara så kvällstrött eller ha så usel balans. Men det var kö till operation och det var bara att vänta. Vi reste till Egypten och jag köpte en lyckoamulett i silver. Ful, illa gjord med hieroglyfer på som sades betyda hälsa och lycka. MAKEN BLEV FÖRVÅNAD, det var inte likt mig. Jag är ju inte skrockfull och dessutom kräsen när det gäller smycken. Men jag var rädd och utan möjlighet att påverka. Då gör man konstiga saker. Jag slutade vara orolig kvällen före operationen. Oron rann bara ur mig och övergick i en känsla av fokus: Nu ska det göras. Jag rullades in på operationssalen. En nål i handen, sedan mörker. JAG VAKNADE, KRÄKTES som en räv, var trött ett par dagar och hade ett vitt paket om huvudet. Det var i duschen efter att jag kommit hem som jag märkte det: Jag kunde luta huvudet bakåt utan att hålla i mig! Jag kunde stå på ett ben! Fantastiskt. Efter ytterligare någon dag kom jag på att klockan var halv ett – på natten! Och jag var vaken – och inte trött. NU, NÄR DET har gått sju år, kan jag också konstatera att jag inte haft migrän en enda gång efter operationen. Något som under flera år inträffade varje fredag. Det var inget någon hade väntat sig. Så jag har kvar amuletten ändå, någonstans i en låda och parfymflaskan står där på badrumshyllan som en påminnelse om att lycka faktiskt inte har någon doft. OCH IBLAND NÄR jag kliar mig i huvet känner jag inbuktningen, som en skålgrop, en hällristning, i skallbenet. Den påminner mig om att livet är lika skört som starkt.