Ett taktiskt bottennapp
KRÖNIKA: JOHAN RYLANDER OM TRE KRONORS UTTÅG UR WORLD CUP Fiasko, skrev jag om Tre Kronor – och står för det. Frågan är om framtiden också ska spelas enligt Lasse Lagerbäcks filosofi? Trots att vi har världsstjärnor i hockeyn ...
Sport: GP:s krönikör Johan Rylander förklarar varför Tre Kronors uttåg ur World Cup bör kallas ett fiasko.
Jag tycker inte om när sportens värld överdriver, när krönikörer kallar insatser på planer eller rinkar för katastrofer eller målar på med ord som en unge som nyss fått nya kritor och ett vitt papper. Det blir lätt pinsamt. Om du slår upp ordet fiasko i Svenska Akademiens ordlista så förklaras det med fullständigt misslyckande.
Så hur kan Tre Kronors insats i World Cup benämnas fiasko? Jag ska förklara varför. Sverige åkte till Toronto med målsättningen att spela final och där kan vi bocka av den första punkten i misslyckandet. Lottningen fram till en final kunde inte ha blivit bättre och allt var upplagt för ett klassiskt möte med Kanada. MEN 13 MÖJLIGHETER till powerplay resulterade i ett enda mål – av två uppställningar som inför mästerskapet sågs som de allra vassaste. Loui Eriksson bleknade som ett fotografi i solen tillsammans med bröderna Sedin och Filip Forsberg hittade aldrig kemin med Nicklas Bäckström och Patric Hörnqvist. Det här är spelare som i NHL kommer att ösa in poäng – särskilt i spelformen fem mot fyra. Bock för totalt misslyckande, alltså.
Sverige var bra bakåt, men inte vasst framåt. Och sättet som semifinalen genomfördes taktiskt?
Tja, på presskonferensen efter matchen är det kanadensiska reportern Ken Campbell från The Hockey News som sätter fingret på den ömma punkten. Hur kan ett lag som har så skickliga spelare, med så offensiva roller i sina klubblag, spela så defensivt och skapa så lite?
”Vi spelade efter taktiken”, säger Grönborg surt.
Ja – då var det kanske taktiken som det var fel på? Totalt misslyckande, även här. Och jag tror att Sverige skrämdes till den här taktiken av den usla träningsmatchen före World Cup.
Jag tar på inga sätt heder och ära från Europalaget. Det är fantastiska spelare, många välavlönade och av världsklass. Men hur ett lag som bara spelat tillsammans under ett par veckor, vissa har aldrig ens mötts, kan hitta en samhörighet när det inte ens finns en nationalsång att ställa upp till inför match? Ja, det är beundransvärt. Där har coach Ralph Kreuger, till vardags hög boss i Premier League-laget Southampton, gjort ett lysande jobb.
Men det gör inte Sveriges misslyckande mindre för det. PÅ VÄG TILLBAKA från semifinalen strömmar det massor av Blue Jays-fans på gatorna. Tredje raka segern mot Yankees i Major League Baseball, men ändå kommer frågan: ”Hur gick det i hockeyn?” Europa vann, på övertid. ”Oh, no! Vi som hejade på Sverige. Det är i alla fall ett land.”
Inte ens i hockeygalna Kanada känns finalen het.
Jag hoppas verkligen att vi inte får fyra år av samma defensiva tänk med Tre Kronor. Ni vet, en slags Lasse Lagerbäck-filosofi – överfört till is. Sverige har i ishockey, till skillnad från fotbollen, världsstjärnor som kan spela offensivt. Stjärnor som i sina lag har fria roller, stjärnor med nätkänning som fokus.
Jag förstår att Rikard Grönborg ställde upp defensivt mot ett Ryssland som på papper var gruppens absoluta favorit. Men efter den segern fanns det bara utvecklingsmöjligheter, chanser att vässa powerplay och offensiv.
Ändå körde Sverige ner i diket – där krafter som Erik Karlsson försågs med tvångströja. Under ett enda byte mot Europa tog han sig friheten att köra ett patenterat Ottawa-byte. Han åkte upp med pucken, rätt genom Europas svaga försvar, skapade oro, tog sig bakåt, inväntade skott – och fick det. TILL SIST: FRÖLUNDA har efter två avstängningar tvingats till en del rockader. Backen Kristoffer Gunnarsson och forwarden Anton Karlsson är hemma från Oskarshamn – och Johannes Johannesen och Pontus Widerström (som var tillbaka på snabbvisit) skickas till Kalmars län.
Två nyförvärv – Erik Nyström (Pantern) och just Johannesen – har alltså redan skickats iväg för mognad och hårdhetsträning. Nyström är dock knäskadad och rehabiliterar under sex till åtta veckor i Frölundaborg.
Är det bara jag som anar miss i scoutingen?