1 700 BARN SAKNAR FAST BOSTAD BOSTÄDER: ”ETT BROTT MOT FN:S BARNKONVENTION”
Så många som 1 700 barn i Göteborg saknar en riktig bostad. Alarmerande och ett brott mot FN:s barnkonvention, enligt stadsrevisionen.
Det handlar om barn som tvingas flytta mellan tillfälliga boenden. På mer eller mindre sunkiga hotell eller vandrarhem. I några fall åtta gånger på ett år.
– De lever i social misär. Det är inte ett värdigt liv. Det är nästan svårt att uttrycka hur eländigt det är, säger Lars Bergsten (M), ordförande i stadsrevisionen.
När stadsrevisionen påbörjade sin granskning i april 2015 handlade det om 664 familjer med 1 558 barn. Ett år senare var familjerna 712 och barnen 1 693. Människor som egentligen inte har några andra problem, utan kommit i kontakt med socialtjänsten bara för att de saknar en egen bostad.
Lars Bergsten säger att det på sätt och vis är den tyngsta rapport stadsrevisionen arbetat med och han är förvånad över att det varit så tyst om frågan hittills.
– Jag tror inte alla är medvetna om att det är så här illa. Jag hade nog själv inte gissat att det fanns så många bostadslösa barn i Göteborg. Och det värsta är att inget pekar på att situationen blir bättre. Vi ser inget ljus i mörkret. Tyvärr. UNDER ARBETET HAR stadsrevisionens medarbetare följt 41 familjer från Angered och Östra Göteborg och besökt dem på deras tillfälliga boenden – platser där de ofta saknar möjlighet att laga mat, där de delar toalett och dusch med andra. Där det är svårt med avskildhet och studiero. Missbrukare, ohyra och dålig lukt är andra inslag i vardagen.
– Det som är mest oroande är att det handlar om 1 700 barn – och jag vågar nog påstå att ingen av dem mår särskilt bra, säger Lars Bergsten.
Revisionen har tittat särkilt på hur stadsdelsnämnderna och fastighetsnämnden sköter sina uppdrag. Slutsatsen blir att socialsekreterarna gör så gott de kan utifrån de redskap de har. De ser till att familjerna har tak över huvudet. Men uppföljningen är för dålig.
– Det är väldigt kortsiktiga lösningar, och man följer inte upp hur det går eller hur det faktiskt ser ut på de här boendena.
Fastighetsnämnden borde också jobba mer aktivt med frågan än vad man gjort hittills, menar Lars Bergsten. Men det stora ansvaret ligger högre upp i systemet.
– Ingen nämnd kan lösa det här på egen hand. Kommunstyrelsen måste ta ett mycket mer samlat grepp. Det saknas tillräcklig styrning.
Han efterlyser en hårdare prioritering. Om kommunen ska leva upp till FN:s barnkonvention måste man prioritera den här gruppen. Men skulle det inte bara leda till att andra grupper drabbas – grundproblemet måste väl vara bostadsbristen?
– Självklart. Det här problemet uppstod inte 2015 när vi inledde vår granskning, utan långt tidigare. Hade man haft bättre koll på bostadsbyggandet hade den här situationen inte behövt uppstå, säger Lars Bergsten. ULF KAMNE (MP) sitter i kommunstyrelsen och var under förra mandatperioden ordförande i fastighetsnämnden.
– Fastighetsnämnden tog tydliga kliv framåt med frågan redan under förra mandatperioden, när vi för första gången arbetade fram en bostadsförsörjningsplan. Så jag skäms inte för det vi gjort, men vi behöver göra ännu mer.
En del i planen handlar om att öronmärka 500 bostäder för den här gruppen – och som en följd av det har 190 familjer gått från att sakna bostad till att få ett eget kontrakt, säger Ulf Kamne.
– Vi gör många saker, men den stora lösningen är att få fram mer bostäder.
Och även om byggtakten ökat kommer det ta tid innan behovet är fyllt. Och just i Nordost, där de barn som stadsrevisionen följt bor, byggs det fortfarande väldigt lite.
– Vi har många planer på gång, men i en marknadsekonomi är det så det ser ut: svaga områden tar fart sist. Enligt rapporten lever 1 700 barn under otrygga bostadsförhållanden. Vad tycker du om det?
– Det är fruktansvärt allvarligt, även om det inte måste betyda att alla de här barnen bor dåligt.