Ernst Billgren är behållningen i nya SVT-serien

En solhatt. En solhatt till. Och se där! Penslar i hårknuten. Programmet Konstnärsdrömmen, som hade premiär i SVT i går, visar upp en romantisk dröm om att få sitta i ett somrigt kulturlandskap och bara skapa.

DE TIO DELTAGARNA som tävlar om att bli ”Sveriges bästa amatörkonstnär” har ljusblå storskjortor och målar porträtt och stilleben med natursköna Nääs som fond.

Det har väldigt lite med konstnärsyrket att göra. Ska jag vara petig så vore det dessutom vettigare att kalla programmet Måleridrömmen, för det är så vitt jag kan se totalt fokus på teckning och måleri.

Med det sagt så kan jag inte med att skälla på Konstnärsdrömmen för bristande verklighetsförankring. Det här är bred underhållning och som sådan är den ganska mysig. Det är ett Hela Sverige bakar fast med pensel och målarduk i stället för visp och ugn. Och det är helt okej.

DEN STÖRSTA POSITIVA överraskningen står jurymedlemmen Ernst Billgren för. Att han är en notorisk linslus och oerhört skicklig på att hantera media visste jag, men det var en nyhet för mig att han är så begåvad som pedagog och programledare.

Med säker hand och god fingertoppskänsla leder han deltagarna genom utmaningarna, dessutom tar han oss tv-tittare i handen och förklarar sådant som att vi måste förstå vilket

Ärligt talat skulle Ernst Billgren kunna hålla i programmet helt själv. I premiären är Anne Lundberg och gästen Makode Linde mest i vägen.

kaos det blir i människor som alltid fått höra att de är bäst på att måla och som nu kanske för första gången utsätts för proffskritiker.

DELTAGARNA VISAR PÅ ett stort mod och Billgren vill att vi ska ge dem respekt för det. Det är fint. Hans små måleriskolor för oss tv-tittare är inte så dumma heller, i all enkelhet.

Ärligt talat skulle Ernst Billgren kunna hålla i programmet helt själv. I premiären är Anne Lundberg och gästen Makode Linde mest i vägen. Billgrens jurykollega, den tunga värvningen Mårten Castenfors, chef för Liljevalchs konsthall, är förvånansvärt anonym.

När man gör ett så här pass ”snäll” reality, som inte fokuserar på deltagarnas sociala spel, blir det desto viktigare att kemin inom juryn är spänstig och står för en del av underhållningen, tänk Mary Berry och Paul Hollywood i Hela England bakar.

Det hade varit guld värt att få höra Castenfors och Billgren resonera kring verken och deltagarnas eventuella utveckling. Kanske till och med bli lite oense? Men de tycks knappt lägga märke till varandra. Det är synd.

EN ANNAN SAK jag saknar är att ”veckans mästermålare” inte utses. Istället avslutas varje program med att någon ganska abrupt skickas hem. Det blir lite tomt. Dessutom är programmet inspelat under väldigt kort tid, vilket i princip omöjliggör att vi kommer att få se deltagarna utvecklas särskilt mycket.

Men ändå; att få upptäcka ett nytt programledarämne är inte det sämsta.