Agneta Borgström
Som tidigare meddelats har Agneta Borgström, Göteborg, avlidit i en ålder av 72 år.
Agneta Borgström var inkarnationen av urmodern som alltid tog sig tid att lyssna, både med hjärnan och hjärtat. Finkänsligt, men bestämt kunde Agneta vid behov guida sina medmänniskor till stigar, ut ur kaos och in i tryggheten! Unga och äldre. Rika och fattiga. Hela livet igenom behöll Agneta sin närhet till hela sitt känsloregister: tårar, leenden, skratt. Detta gjorde Agneta Borgström till en mycket levande och närvarande människa. Även husdjur till exempel katter och hundar ”vittrade” sig till hennes storslagna personlighet, som också uttryckte sig i att Agneta Borgström även var en stor djurvän.
Utan 1960-talets allt överskuggande skomode – taxklackarna som-ju-nästan-lutade-på-fel-håll – hade jag kanske aldrig fått förmånen att lära känna Agneta Borgström. Flera timmars promenad ut och in i ”Avenyns” butiker hade gjort mina fötter ”taxiga”. Just när jag hade satt mig på kanten till ”Poseidon” kom en jämnårig flicka med likadana taxklackar, som gjort hennes fötter ”taxiga”.
Vi plåstrade om våra fötter och anförtrodde varandra framtidsplaner. Agneta drömde om att driva en egen restaurang med en scen och när jag berättade om den ungerske kocken och poeten Zoltans ”Hungaria” vid Davidhalls Torg i Malmö, där-alla-som-var-kallade-hängde, blev Agneta eld och lågor och utropade. ”Precis så vill jag också ha det!”
Med hårt arbete hade Agneta Borgström förverkligat sin dröm med framgång, genom ”Gillestugan” och scenen. Och vilken support Agneta skaffade sig genom skådespelaren Lennart Hjulström (som avbrutit sina medicinarstudier när teatern ”kallade”) och skådespelaren och dramatikern Kent Andersson, kanske mest känd för dramat ”Sandlådan”.
Åren gick och plötsligt så bara befann min man och jag oss hos Agneta Borgström på hennes restaurang ”Gillestugan” med scen i Göteborg. Vilket kramande efter alla åren! Efter detta gjorde jag aldrig något besök i Göteborg utan att gästa Agneta Borgström. Antingen hemma i hennes privata kök där hon ofta bjöd hemlagade kåldolmar. Eller på ”Gillestugan” med scen där både artister på upp- eller nedgång och på topp framträdde. Främst minns jag Monica Zetterlund, Freddie Wadling och Tommy Körberg.
I alla sina olika roller som restauratris, kulturproducent, extra hundmatte, god vän, mamma och mormor var Agneta alltid främst en medmänniska. Trots allt sitt restaurangarbete och all filantropisk hjälpsamhet, framstod ofta Agneta även som litterärt beläst. Vid ett tillfälle frågade jag hur hon haft tid att läsa så mycket. ”Jag tjuvlyssnar när de ’fina’ och ’lärda’ diskuterar medan jag jobbar och sliter”, svarade Agneta bara rakt av. Ingrid Ekman Andersson