TILLBAKA I STAN MED EGEN SHOW
Tidigare i år ledde Partilles egen Petra Mede Eurovision Song Contest inför häpnadsväckande 205 miljoner tittare. Det var dock inte det svåraste hon gjort i sin karrär. Det priset tillfaller faktiskt hennes betydligt intimare humorshow, som i mars kommer
När GP kommer till Kajskjul 8 får vi veta att Petra Mede inte är klar i sminket. För att kompensera och spara tid erbjuds vi att inleda vår intervju där, i kajskjulets tvättäkta showbusinessloge. Klart man nappar på det! Bättre miljö att föra ett samtal om komik och divalater finns väl knappast. – GLORIA SWANSON i Sunset Boulevard, hon är min favoritdiva. Hon tycker att allting kretsar kring henne, men är samtidigt lite sorglig, eftersom livet tyvärr inte är sånt och hon därför beter sig på ett sätt som hon saknar mandat för. Det finns något vackert och tragiskt i det, säger Petra Mede.
Maskören Johanna Eliason tuperar luggen i några svep med borsten, sprejar ett glittrigt stoft över Petras ansikte, och börjar arbeta på hennes läppar med ett rosaskimrande cerat. Komikern fortsätter obesvärad:
– Som jag, när jag sitter här och ber Johanna att göra mig fin. Det kommer vara mycket av den personan i showen. ATT DET ÄR just en persona vill Petra Mede understryka, och hon är glad att hennes publik mer och mer tycks ha insett att den görs med väldigt mycket glimten i ögat. Fast naturligtvis finns det sådana drag hos henne. Till exempel minns hon hur hon som liten flicka i Partille kunde gå runt i fjäderboa, låtsas se upp mot en spotlight och sucka: Åh, livet! Hon ville redan som femåring att saker skulle vara stora och dramatiska, och att det hon sade uppfattades som betydelsefullt. EN DAG TYCKTES drömmen besannas; detta när Sten-Åke Cederhöök, ortens kändis, ringde på dörren hemma hos hennes familj.
– Jag tänkte direkt att det här var min stund. Han hade väl sett mig på skolgården och tänkt att det var någonting visst med den där tjejen, hon är en stjärna, vad vet jag. Men så sa han: Är det här Skolgatan 37? Nej, det är 33 sa jag. Och han ursäktade sig och gick sin iväg. Hon skrattar. – Jag lyftes upp men drogs ner igen, med ett brak. Det var typiskt.
Men i vår återvänder du hem som en stjärna. Hur känns det att vara tillbaka i stan?
– Vet du, det är väldigt nostalgiskt för mig. Bara på de här timmarna jag har varit här och gjort intervjuer har jag börjat prata göteborgska igen. Och så har jag träffat klasskompisar till min syster, och folk från Sävedalen. En sak som gläder mig är att göteborgarna är så mycket snabbare i huvudet än stockholmarna.
Johanna Eliason bättrar på Petras mascara, sprejar på lite mer stoft. Petra Mede strålar.
– Gud vad jag älskar att bli fixad! utbrister hon. Det är jag så himla dålig på att göra själv.
– Hur som helst. Det minns när jag flyttade från Göteborg