Vill skapa gemenskap via scenen
Segal Mohamed och Carmen Jedrzejak vänder upp och ned på fördomar i föreställningen Två sanningar. Det är en berättelse om hur det är att växa upp i en gemenskap som samhället envisas med att kalla för utanförskap.
Två sanningar växte fram på två olika håll, men blev en förställning när Carmen fick ett bidrag från Fryshuset.
– I samband med att vi gick ut gymnasiet skrev vi texter om hur det är att bli vuxen och vad utanförskap egentligen betyder. Vissa skrev jag på toaletten, en del skrevs på busshållplatsen, så när finansieringen dök upp ringde jag Segal. DESSA TVÅ UNGA kvinnor sprudlar av liv, tankar och vilja. När de satte ihop sina alster växte en timmes föreställning fram. I efterhand har det dock ifrågasatts om det verkligen är duon som skrivit texten själva.
– Jag har alltid känt mig inkluderad. Det är folk utifrån som tilldelat mig, och oss, epitetet ”utanför”, menar Segal Mohamed. Carmen tillägger: – Folk tror inte att vi kan formulera oss, de fattar inte att vi är kapabla att skapa en egen föreställning, de tror inte att unga kan. Tror du att folk ifrågasätter det än mer just för att ni är från en förort?
– Ja, för att det finns många som inte kan svenska och som lever i utanförskap här, men det betyder inte att det inte också kan vara en grogrund för talang, svarar Carmen. DET HANDLAR OM att äga och förädla det liv som tilldelats en, menar duon. Ett provocerande exempel från föreställningen är ett grovt gräl där de försöker förnedra varandra så mycket som möjligt med utanförskap som redskap. Segal lägger slutligen sitt sista trumfkort med repliken ”Jag är född här”, varpå Carmen svarar ”Du är svart”.
– Vi leker med grova begrepp som gör ont. På så vis visar vi att istället för att skapa fler hierarkier och anledningar till att vi ska trycka ner varandra så bör vi lyfta varandra. Genom att locka folk till Angereds teater kan vi öppna deras ögon, visa vår verklighet och skapa gemenskap, förklarar Segal Mohamed. DUON NOMINERADES TILL Scenkonstgalans pris Spot on och är därmed några av de yngsta som blivit nominerade för ett verk de själva skapat. De tog inte hem priset, men de undrar vad utmärkelser och nomineringar av detta slag faktiskt har för betydelse.
– Betyder det att vi får fortsätta utveckla vår konst? Vi är här för att fortsätta arbeta och ta oss framåt, menar Segal.
Carmen tar det längre och lägger till en utmaning:
– Kulturetablissemanget vill skapa, men har svårt att engagera unga. Här har ni två unga som vill och faktiskt lyckas få ungdomar att drömma. Om vi gör nåt ihop så slipper ni trasiga busshållplatser och stökiga ungdomar som blir betydligt dyrare att ta hand om i framtiden. Våga satsa rätt, avslutar Carmen Jedrzejak.