Göteborgsk överlevnadsguide
Välkommen till Fröken Fingals frågespalt! Är du nyinflyttad i stan? Eller har du bott här länge men plötsligt tappat greppet om hur man beter sig i Göteborg? Då är det här kolumnen för dig.
Hej Fröken Fingal! Nu när vintern är på väg undrar jag hur jag ska agera? Jag kommer från Luleå och flyttade till Göteborg i våras, så jag har aldrig upplevt vintern här ännu. Men på hur folk pratar om den har jag förstått att den är något mycket svårt. Hur genomlever man den bäst?
Norrbottning i exil VÄLKOMMEN HIT, BÄSTA norrlänning! Vi är några hundra tusen göteborgare som just nu sitter och läser vår dagstidning och tänker: ”Stackars sate - han vet inte vad han gett sig in på”. Här i Göteborg har vi något som kalllas för Göteborgsvinter. Det är en längre tidsperiod som infaller under vinterhalvåret. I allmänhet är den inte särskilt populär.
I min senaste opinionsundersökning ställde jag frågor om denna Göteborgsvinter. Det framkom då att förbluffande många av stadens invånare anser att den a) visserligen kallas vinter men inte är det eller b) inte ens är en årstid.
Enkelt uttryckt finns det fyra olika sätt att genomleva Göteborgsvintern. Uppdelningen i grupper brukar ske någon gång i november, så det är hög tid att du bestämmer vilken av dem som passar dig bäst. 1. VINTERVÄGRAREN.
En gestalt som gör sitt bästa för att vara upprörd över vintern. Vintervägraren kommer blöt och kall till jobbet och säger saker som ”jag hatar det här” rakt ut i kontorslandskapet. Då vet alla att vintervägraren är så upprörd över en årstid att ingenting annat heller är bra, på flera månader. För att vintervägraren ska fungera måste den med jämna mellanrum få vatten på sin kvarn. Alltså klär den sig gärna i fel kläder, för att få bevis för att vintern är kall och hemsk. Det resulterar i blöta mockaskor, en sidenscarf full med vass blötsnö och konstant förstörd frisyr. Allt detta gör vintervägraren ännu argare.
Om snön skulle dyka upp blir vintervägraren satt ur spel. Den hävdar nämligen att den visst gillar vinter, bara det är så kallad ”riktig vinter”. Vilket betyder snö som inte smälter. När denna riktiga vinter kommer sätter sig vintervägraren inomhus och surar. Den säger att snön ändå kommer att försvinna och bli till slask om tio minuter, eller kanske tjugo. Under tiden är personen istället arg på att samhällsresurserna inte rycker ut tillräckligt snabbt. Vintervägrarna spar inte på krutet. En Utbybo i opinionsundersökningen konstaterade att Göteborgsvintern är ”ett jävla helvete”. 2. VINTERFÖRNEKAREN. Vanliga kännetecken på en av Sven-Bertil Bärnarp vinterförnekare är förvirring (kan till exempel vara oklar över vilken dag det är, vilket år och vilken tid på dygnet) och förlamning (mer eller mindre okontaktbar fram till påsk). Vinterförnekaren är varken arg eller glad över vintern. Den är bara passiv. Går inte ut, sätter inte på sig tillräckligt varma kläder och gör inget roligt. Den tittar bara på dramaserier och ignorerar tillvaron så mycket den kan. Personer i den här kategorin brukar missa årstider överhuvudtaget och ligger alltid i otakt med sin garderob. En förnekare i opinionsundersökningen erkände att hon ”brukar ta samma mat i matsalen varje dag, för att på så sätt förlora tidsuppfattningen. Detta för att slippa förstå hur långt det faktiskt är kvar tills det blir vår”. 3. NOSTALGIKERN.
Nostalgikern anser att det var mer vinter förr, och detta faktum sörjer den djupt. Den drömmer sig tillbaka till en tid då snön hängde tjock över granarna och alla fick pulsa fram. Nostalgikern kan inte riktigt påminna sig om varför Sverige firar nationaldagen, eller vilket år Abba vann eurovision eller när Göteborg firar 400 år – men den 17 november 1995, det är en helig dag. Då drog snöstormen in över Göteborg. Tack vare detta enda datum kan en hel generation berätta för sina barn att ”när jag var liten sörru, då hände det att skolorna stängde för att det kom så mycket snö”. 4. MÖRKEROPTIMISTEN.
Detta är min personliga favorit. Mörkeroptimisterna utgör bara 2 procent av alla göteborgare, men vi retar gallfeber på 84 procent av de andra. Det är det som ger oss energi. Vi ger aldrig upp hoppet om att det kan bli en härlig vargavinter. Vi gillar snö även när den kommer som slask, och vi tycker att mörkret är mysigt. Vi går klädda i polarkläder för att vara förberedda på alla eventualiteter. När vi ser en vintervägrare sitta med en kopp kaffe, blöta lågskor och stirrande blick rakt in i skärmen, säger vi vilket härligt ruskväder det var på väg till jobbet!. När vi möter förnekaren, som snurrar runt i korridoren med oklart fokus och dåligt minne, går vi med spänstiga steg, skalar en apelsin och säger ”så trevligt att det är säsong för citrusfrukter nu”. Och när vi möter nostalgikern, som har något glansigt i blicken och en trött rynka i pannan, då klämmer vi i med att vi var ute i regnet och grillade korv över öppen eld, hela helgen. ”Ingen rök alls, bara fin glöd, och god korv, och alla var glada hela tiden.” Inte undra på att folk stör sig något enormt på mig. Men det är kul, jag lovar. Och vi behöver bli några fler i kategori fyra, så du får gärna ansluta dig.