Brist på personal inte sjukvårdens stora problem
Sjukvårdskrisen. Vårdresurserna kommer aldrig att kunna motsvara medborgarnas efterfrågan. Vi måste ta till andra lösningar.
Media i samverkan med de fackliga organisationerna hävdar att hälso- och sjukvårdens problem är en bemanningsfråga. Det är en mycket grund analys, skriver Jan Linde, socialdemokrat med många år i sjukvårdsoch folkhälsopolitiken.
Som vanligt är det viktigare att i stället för att eftersöka orsakerna (för lite personal) förhålla oss till det vi brukar kalla orsakernas orsak. Jag vill föra ett samtal på den nivån.
Enligt mig har problemet tre bakomliggande orsaker varför en analys måste ta hänsyn till dessa faktorer:
Medborgarnas efterfrågan.
De medicinska behoven.
De tillgängliga resurserna.
Låt oss börja med efterfrågan. Efterfrågan är ett uttryck för medborgarnas upplevda, och verkliga behov av sjukvård. Efterfrågan är större än de medicinska behoven. Det beror i första hand på vår oro för ohälsa, men också på vår okunskap om sjukdomar och var de ska behandlas. Ofta söker vi akut för sjukdomar som kan klaras i primärvården nästa dag. Ofta på en vårdnivå som både är dyrare och som har mindre resurser.
Primärvården är duktiga och har rollen som ”första linjens sjukvård” vilket betyder att där ska man söka i första hand. Primärvården kan bli bättre på tillgänglighet och öppethållanden. Här kan sjukvården hjälpa till med mera information. Sjukvårdsupplysning (117) är ett bra exempel.
Hur är det då med behovet?
Det är de verkliga och bedömda behoven som ska styra. Vi kan minska behoven genom främjande och förebyggande insatser när det exempelvis handlar om kost, motion, vikt, alkohol, droger och rökning. Det vi brukar kalla levnadsvanor eller livsstil. 85 procent av nutidens sjukvård handlar om de sjukdomar som beror på hur vi lever och hur samhället fungerar. Därför behöver vi kraftsamla både på jämlikare villkor mellan människor, något som har stor betydelse för hälsan och ohälsan, samt på att påverka allas samlade levnadsvanor. Hälsoupplysningen behöver helt enkelt mera resurser.
Hur är det då med resurserna?
Jo, de är troligen ganska bra anpassade om de får användas för sina ändamål. De flesta som kommer in i sjukvården är mycket nöjda även om det i en så omfattande verksamhet händer misstag som gärna media hänger upp sin rapportering på.
”Skälla på samhället säljer”, som jag lärde mig på mitt första redaktörsjobb i en stor svensk mediekoncern. I vårt område har GP och andra medier till exempel SVT:s Västnytt ett ansvar.
Resurserna kommer aldrig att kunna motsvara medborgarnas efterfrågan.
Fem punkter för förändring
Så om man sammanfattar är det så här:
● Sjukvården har en stor utmaning i att informera medborgarna om var de får hjälp med sin ohälsa och sin oro för sjukdomar. Rätt vårdnivå, som det heter i sjukvårdsvärlden.
● Sjukvården måste bli bättre på att lära sina patienter att leva med sina sjukdomar genom olika eftervårds- och uppföljningsprogram. Återbesök för samma sjukdom är en stor del av sjukvården.
● Regionen kan via sina samlade resurser, till exempel folkhälsoenheten och kulturkansliet, i samverkan med idéburna organisationer, arbeta för bättre både levnadsvane-och livsstilsval och för att skapa ett bättre och jämlikare samhälle. Allt i syfte att minska efterfrågan av vård.
● En stor del av den samlade sjukvårdsbördan finns hos personer som är 70+, varför samverkan med de äldres organisationer är särskilt viktigt.
● Det finns idéburna organisationer verksamma för de flesta diagnosgrupperna som sjukvården möter. Ökad samverkan med dessa blir extra viktiga.
Alternativet dubbla landstingsskatten
Sjukvården måste bli bättre på att lära sina patienter att leva med sina sjukdomar