Lena Philipsson blir personlig
Ikväll är det Göteborgspremiär för Lena Philipssons show, Jag är ingen älskling, på Rondo. Den har kallats ”det bästa hon har gjort”.
Trycket har gjort att föreställningarna får tre extra veckor på Rondo. Själv tror Lena Philipsson att det är för att hon visar en annan sida av sig själv som showen fått så stor framgång.
– Jag tänker att det är det personliga. Annars brukar jag bara vara kul och drastisk. Det är sällan jag visar något känslosamt, men det gör jag lite grann i den här. Jag tror folk tycker det känns fint att ta del av det, säger hon.
Manuset har hon skrivit själv. Hon spelar också mer piano än vad vi är vana se. För det är mycket mer än det personliga som gör showen speciell.
– Jag pratar faktiskt mer än någonsin. Samtidigt var det viktigt att det kunde vara ös och drag. Det är inte heller några dansare med och jag gör inga klädbyten, så showen flyter på ett annat sätt. Det är inte en massa avbrott, säger hon.
FÖR LENA PH är varken Göteborg eller Rondo främmande mark. Hon har varit där flera gånger tidigare med andra shower, bland annat med den hyllade föreställningen Lena+Orup. Förutom nyanserna i showen den här gången, så har hon valt att ta bort Rondos klassiska koncept med bord framför scenen. I stället blir det parkettsittning.
– Ett annat sätt att tänka nytt har varit att flytta fram föreställningen en timma så showen får fokus, säger hon.
Hon säger att baren kommer vara stängd under föreställningen och hoppas att de som dricker innan gör det med måtta.
– Det ska inte vara så att folk ska sitta och vara jättefulla. Någon gång har folk druckit lite mer och då tappar man lite av nyanserna i föreställningen. Publiken kanske inte uppfattar det själva att de inte är med på samma vis.
– Du får mer behållning av föreställningen om du inte är onykter, säger hon och skrattar.
INNAN HAR DET varit mer spektakulära shower med allt från klädbyten och dans till glitter och paljetter. Men hon ville testa något nytt.
– Jag gillar showkonceptet väldigt mycket. Så jag tänkte väl att det vore härligt att komma bort från det och låta publiken komma mig närmare i stället. Att få spela samtidigt som att gräva mer på djupet och inte vara så glättig, säger hon.
Hon är stolt över sin show, men har inte berättat allt ännu.
– Tänk att det jag skrev blev såpass roligt ändå bara genom att vara mig själv. Det är enkelt att vara det, men svårt att ha modet till det. Men jag har fortfarande mycket kvar att visa. Jag har inte rivit upp bröstet. Jag börjar försiktigt, säger hon.
”Det ska inte vara så att folk ska sitta och vara jättefulla.”