Det är Johaug som har det yttersta ansvaret
På ena sidan en advokat som förespråkar det relativt milda straffet på 14 månader. På den andra en advokat som vill frikänna helt.
Då blev det ganska behaglig dag för Johaug – men det kan slå tillbaka på henne själv.
Det är ganska unikt det som pågår. Inför helt öppen ridå, med inbjudna journalister på plats, får vi följa denna så kallade rättegång där Therese Johaug-fallet granskas i detalj och där hennes skuld i det hela alltså ska slås fast eller avfärdas. Det sägs att det var Johaug och hennes advokat som själva ville ha total transparens kring den här processen, och det kan jag förstå. För den ”story” som Johaug, landslagsledning, läkaren och försvarsadvokaten nu gemensamt för fram är på många sätt trovärdig – och den är förmodligen sann också. MEN ”FÖRMODLIGEN” ÄR inte ett ord som fungerar särskilt bra i sådana här sammanhang. Den som åkt fast i ett dopningstest är faktiskt skyldig tills motsatsen bevisats. Det kan verka hårt – och visst kan man tycka synd om Johaug i dessa dagar – men det går inte att säga ”det var läkarens fel” och tro att man ska slippa straff.
Även om det är sant.
För den enskilde utövaren har alltid det yttersta ansvaret.
Det var hur som helst en bra dag för Johaug i går. Hon fick upprepa sin oskuld, och ”åklagarsidan” från Antidoping Norge bekräftade att deras grundliga efterforskningar pekade på att historien om läppkrämen stämmer. Deras slutsats är att Johaug inte medvetet fuskat, men att hon ändå bär ett ansvar för sin oaktsamhet och de har därför landat i ett straff på 14 månader.
Johaugs försvarare menar å sin sida att Johaug är helt utan skuld och bör frikännas. VAD SOM SAKNAS i den här rättegången är dock den tredje sidan – de som tycker att Johaugs straff bör vara längre än 14 månader. Den sidan – för den finns – kan dock komma i spel efter att domen fallit. För skulle det bli en mild dom, så är risken stor att Wada överklagar till skiljedomstolen CAS – som då inleder en helt ny process, vilket kan ge ett helt annat resultat.
Och fakta i målet är i dag desamma som de varit sedan oktober: Therese Johaug hade anabola steroider i blodet. Ett ämne som det är nolltolerans mot, och som ger fyra års avstängning om utövaren anses ha medvetet fuskat.
Det sistnämnda bedöms inte vara fallet här. Däremot tycker jag att oaktsamheten är odiskutabel, även om försvarsadvokaten gjorde en väldigt stor affär av att dopningsvarningen faktiskt stod på baksidan av förpackningen. AVSLUTNINGSVIS: DET HADE varit klädsamt om Johaug vid något enda litet tillfälle medgav att hon hade något enda litet ansvar för det här. Hennes darrande läppar till trots – hon är en vuxen, professionell idrottare och inser såklart någonstans att hon gjort ett misstag.