Svensk husmanskost som väcker känslor
”Vi bjöd in husmanskostambassadören Stefan Ekengren för att skapa kastrullnostalgi.”
Han är den där sorten som aldrig sitter still. Det liksom yr dill och ättika om honom. Och det dröjer inte många minuter efter att han klivit innanför tröskeln med sin utrustning förrän grytorna puttrar och köket fylls av dofter från mormors kök.
Det är just därför han är här, inbjuden till mitt provkök. Stefan Ekengren är aktuell med boken ”Husman - en kokbok av världens äldsta kock” (Natur & Kultur). Så himla lastgammal är han dock inte, blott 45, men matens rötter är desto äldre.
I BOKEN PRESENTERAR han ”Alla de klassiska rätterna - och några bortglömda”, vilket också är den andra undertiteln på boken. Vi får lära oss konsten och vikten av att gaffelmosa, hur man jobbar med köttfärs, lingonmat, söndagsstek och så förstås – klassikerna.
– Det är rätter som har en historia att berätta. Ängamat till exempel. Eller en enkel skysås med lite grädde – det väcker känslor hos oss. Och en tallrik ärtsoppa går ju bara rakt in i kroppen, liksom.
Vi är väldigt många där ute som älskar svenska husmanskosträtter, men Stefan vill få oss att LAGA dem också. Det är inte alls lika många moderna svenskar som ställer sig och gör kåldolmar till vardags, för att inte tala om att svänga ihop en ostkaka till dessert.
STEFAN VILL FÖRA in husmansrecepten i 2000-talet och har uppdaterat dem en aning. Rätterna är inte fullt lika stabbiga och feta som på Tore Wretmans tid (som han dock dyrkar). Men finessen och smakerna är desamma. Vilket gjorde succé bland annat när han höll integrationskurser, där personer från olika länder fick laga svensk husmanskost.
– Vi stekte Biff à la Lindström, picklade grönsaker, gravade lax, gjorde kåldolmar och lade in rödbetor. Och alla älskade kalopsen, varifrån i världen de än kom. Mat är ett viktigt sätt att komma in i samhället. Men det handlar förstås minst lika mycket om allt snack och surr. På slutet fick de ta med sina egna rätter och var så stolta att de höll på att spricka, säger han.
PRECIS SOM VI borde vara. Vår svenska husmanskost förtjänar att leva vidare. Långt in i framtiden. En kulturskatt som är allas vårt ansvar att förmedla både till barn och barnbarn. Med eller utan gaffelmosad potatis och brunsås.