Jo, läspade flickan ...
Nyligen fick jag ett brev från Jan Polheimer, bland mycket annat fotograf, känd för sina fina göteborgska spårvagnsbilder:
– HEJ STURE! Tack för din artikel om Åke Cato (Världens gång 1/12 2016)! Jag har alltid uppskattat honom. En rolig man som kunde dribbla med språket. Hittade ett urklipp där han gisslar smygamerikaniseringen av svenskan. Jag bifogar. Roligt! ÅKE CATO:
”Redan nu säger folk STARTA UPP och ÅKEY, HA EN TREVLIG DAG och i affärerna möts man av expediter som säger KAN JAG HJÄLPA DIG?
Snart kommer denna typ av försvenskad amerikanska att bli det förhärskande modersmålet i Sverige. För att visa vad jag menar presenterar Spalt-teatern idag Rut och Rolf, en liten framtidsvision. Scenen är en vanlig lägenhet.
BONG! (Det ringer på dörren. Rut går och öppnar. Där utanför står Knut.)
KNUT: Hej spädbarn! RUT: Knut! Så sött av dig att droppa förbi! Lång tid, ingen sedd ...
KNUT: Jag hade en timma att döda.
RUT: Men stå inte just där. Stig rakt in.
KNUT (går in, tittar sig omkring): Trevlig plats du har fått här.
RUT: Inget slott exakt, men jag tycker om det. (Visar på en stol.) Ha en sits.
KNUT (sätter sig).
RUT: Kan jag erbjuda dig en dricka?
KNUT: Ja, jag skulle kunna använda en, för säkert.
RUT: Tar du den rak? Eller på stenarna?
KNUT: På stenarna. Men gör den en liten en.
RUT: Här är du. KNUT: Tack du.
RUT: Tack du. Du är välkommen.” Och sådär går det på. Rut och Rolf är en tonsäker och drabbande pjäs. JAG TÄNKER FORTSÄTTA på språktemat.
I senaste numret av Grönköpings Veckoblad (1/17) har skalden och skolmannen Ludvig Hagwald översatt Johan Ludvig Runebergs finstämda dikt Den
enda stunden till transpiranto. Ni vet: Allena var jag, han kom allena förbi min bana hans bana ledde. Han dröjde icke, men tänkte dröja, han talte icke, men ögat talte. Etc. På transpiranto: Aj istat singel, il venit singel transit maj pisto soj pist’ passerat Il sinkat nullo, penserat sinka, il snackat nullo, la tira snackat ...
Detta är väldigt bra – men jag tycker nog att vår nationalsång på transpiranto är fyndigare: Senila, liberia, pinuppans Polar, tu hyschans, tu lajbans, extrafina! Hejsvezo, tu toppschyssta wischa de hektar,
ta sunlight, ta rabatti evergreena.
SERIEVÄRLDEN, I VILKEN jag ofta befinner mig, presenterade förr översättningar som lämnade en del övrigt att önska. (Förhållandena har blivit bättre.) På engelska betyder ordet duck dels anka, dels ducka eller hastigt böja sig. Poängen blir obegriplig när Kockis i serien Knasen ropar ”ANKA” till Schassen och denne kastar sig undan och försöker ta skydd.
Lika konstigt blev det en gång när Lisa i Lisa och Sluggo började rita en bro då hon fick syn på en skylt med texten ”Vindbrygga”. I det amerikanska originalet stod det emellertid ”Draw bridge” – och då går det förstås upp ett ljus för den vitisige.
SOM EXEMPEL PÅ norrmännens rika språk brukar en del lustigkurrar ta orden guleböj (=banan), pansartax (=krokodil) och Metallgutten (=Stålmannen). Det finns många, många fler ord i den stilen, vilket framgår av en omfattande norsk-svensk ordlista som jag fått mig tillsänd av Bengt Mattsson, Göteborg. Ett utdrag: Kadavermos=pölsa Karbongutter=tvillingpojkar Pustepjäxer=joggingskor Slurpeslang=sugrör Strapatsepose=ryggsäck Traskesnakker=mobil
ÅR 1946 UTKOM Richmal Cromptons bok Bill slår rekord i ”bemyndigad översättning från engelskan av Arne Lönnbeck”. Den innehåller detta numera klassiska replikskifte:
– Det är mycket vått i dag, sade han. Inte sant?
– Jo, läspade flickan.