Ta ansvar för barns aktivitet!

På väg hem från jobbet häromveckan fick jag en smärre chock, då jag såg en pappa och en pojke på väg hem från affären. De hade handlat mat och pappan bar på matkassen, vilket får anses vara klart rimligt.

Vad som däremot var helt orimligt var att pappan – för övrigt smal – promenerade, medan sonen – för övrigt överviktig – gled fram på en så kallad hoverboard. Ni vet en sådan där liten maskin på två hjul som susar fram så att föraren slipper gå. Det där som cykeln gjorde för oss, fram till dess att någon entreprenör tyckte det var för jobbigt att trampa.

Vi tar det igen: vältränad pappa och otränad son ska ta sig ett par kvarter för att handla mat. Pappan promenerar och bär. Sonen åker hoverboard. NU KAN MAN

ju tycka att jag kanske inte ska lägga mig i hur andra uppfostrar sina barn, men det som gör det här fallet extra relevant är att det samma vecka kom en rapport från Centrum för idrottsforskning. Den visade att inte ens hälften av skolbarnen når upp till rekommendationen om 60 minuters aktivitet om dagen. Bland tjejer på gymnasiet rör så få som var femte tjej sig tillräckligt mycket.

Alarmerande är en underdrift. NU HAR REGERINGEN

visserligen lagt ett förslag om mer idrott i skolan, men man kan ju inte lägga hela ansvaret för barns hälsa i händerna på lärarna.

Självklart måste föräldrar ta lite ansvar för att motverka den upptrappande ohälsan hos barn och unga. Det kan man göra på många olika sätt. Man kan till exempel begränsa godis till fredagar och lördagar, och man kan servera vatten i stället för läsk. Dessutom kan och bör man hjälpa sina barn att testa olika motionsformer, så att de hittar någonting som de mår bra av och gillar att göra. MEN FRAMFÖRALLT KAN

man låta bli att faktiskt skapa förutsättningar för dålig hälsa genom att till exempel sticka till ungen en hoverboard så fort man ska utanför dörren.

Är det verkligen så jobbigt att ta lite ansvar?