Öppna länderna runt Syrien

Jag sitter här och gråter, men det är ju inte jag som behöver gråta.

Jag gråter för att min syriske vän får vänta så länge på att återförenas med sin familj.

Han har varit i Sverige i drygt två år. Han har fått veta att han ska få återförenas med sin familj. Men det blir intervju först i april 2018 i Khartoum i Sudan, det är nämligen det enda ställe där det inte behövs visum. Alla andra länder runt Syrien har visumkrav.

Varför kräver vi inte att länderna öppnar sig så att återföreningarna kan skyndas på?

Hans yngste pojk har fått opereras på grund av luftföroreningar, men inte av avgaser utan av alla bomber som släppts.

Han är verkligen inte ensam om detta, men det hjälper inte att veta.

Detta är så sorgligt och skamligt.