En överdos av clownhumor
Regi: Fiona Gordon & Dom Abel, Frankrike/Belgien, 2016 (83 min)
I Semestersabotören (1953) levererar Jacques Tati en strid ström av minnesvärda sketcher och träffsäkra betraktelser. Ett minimum av dialog. Scenen när monsieur Hulot spelar tennis är en klassiker.
I Vilse i Paris lånar regissörsduon Fiona Gordon och Dom Abel (även huvudroller) friskt från Tati. Två andra uppenbara inspirationskällor är Buster Keaton och Charlie Chaplin. Då är det lite märkligt att filmen inte blivit roligare.
I likhet med i den vimsiga komedin Den goda fen (2011) heter Fionas och Doms rollfigurer Fiona och Dom (varför då?). Bibliotekarien Fiona åker från ett vinterbistert Kanada till Paris för att hälsa på sin 88-åriga moster Martha (Emmanuelle Riva, som en gång i tiden hade huvudrollen i Hiroshima – min älskade och som var helt fenomenal i Michael Hanekes Amour).
För Fiona, som genom hela filmen släpar omkring på en gigantisk ryggsäck, går allt, inklusive åka tunnelbana, väldigt fel. Moster Martha har gått under jorden för att slippa ett äldreboende. Fiona träffar den påfrestande uteliggaren Dom, som hon sedan inte kan bli av med. För att citera George Orwell är hon nere för räkning i Paris.
Fiona Gordon satsar helhjärtat på clown-, pantomim-, och slapstickhumor av karaktären Fiona tappar balansen och trillar ner i Seine (gång på gång). Eller så fastnar hon med näsan i en dörr. När den här 82 minuter korta komedin var slut kändes det som jag fått min dos av clownhumor på film för hela år 2017.
Två innovativa dansnummer, det ena på en parkbänk, och en fin final från Eiffeltornet räcker en bit, men inte särskilt långt.