”Vi hittade över 20 kilo”
Mikaela Marelius är dumperförare vid bygget vid Landvetter flygplats och har vid flera tillfällen påträffat dynamitladdningar – både i marken och i sin egen last. – Jag tycker att det är jätteotrevligt, säger hon.
”Jag är inte förvånad att se dynamit längre” MIKAELA MARELIUS, dumperförare vid Landvetter-bygget
Mikaela Marelius från Säffle har, genom en av Svevias underentreprenörer, jobbat vid Landvetterbygget sedan förra sommaren. Arbetsuppgifterna består i att forsla bort de bergrester som grävmaskinisterna lastar på hennes dumperbil. Vid ett tillfälle har hon haft tre kilo odetonerad dynamit på sitt fordon.
– Han som lastade ringde och sa att jag var tvungen att tippa ut lasten direkt för att den innehöll dynamit. Sen fick de komma och plocka undan det, säger hon.
Från sin förarhytt har hon ingen uppsikt över flaket – och det enda som skyddar henne mot en eventuell explosion är galler och glas.
– Jag tycker att det är jätteotrevligt. Speciellt när man är uppe och kör i det nysprängda berget. Jag har ingen uppsyn överhuvudtaget. Jag har bara speglarna att förlita mig på. Är du rädd?
– Ja, speciellt just när de säger att de hittar dynamit. När vi grävde ur den väg som går igenom hela bygget sa någon att jag skulle se upp för att jag hade dynamit en centimeter ifrån däcket när jag körde förbi. Det var väl inte jätteroligt tycker jag. Då blir man lite orolig över att något ska hända. EFTER ATT sprängladdningarna upptäcks tas ärendet vidare av hennes chef som i sin tur kontak-
tar sprängarna eller Svevia som får hämta det. En rapporteringsrunda som Mikaela har varit med om väldigt många gånger under sin tid i Landvetter.
– Redan några månader efter att jag började sa en av grävmaskinisterna att nu får du huka dig för nu har vi hittat dynamit här. En dag hittade vi över tjugo kilo. Är det ovanligt mycket på den här arbetsplatsen?
– Det här är första bygget som jag är på, men jag har hört andra som säger att de aldrig har påträffat så här mycket dynamit någon annanstans. En chef sa att dynamiten var ofarlig. Men om den nu är ofarlig hade det inte blivit sådant här ståhej om den från första början – då hade det bara varit att gå och plocka upp den. Vad får ni för respons på de avvikelserapporter som ni skriver?
– Det fortsätter egentligen som vanligt. Men nu senast har vi fått order ifrån vår chef att vi ska kontakta hundförarna, de som går runt med sökhundar. Det var väldigt många här ett tag. Då kontaktar vi dem först så de kan kolla att det inte finns mer i marken. Då gräver vi kanske två meter, sen får hundarna kolla igen. Jag tycker inte att det är kul, men jag är inte förvånad att se dynamit längre.