En premiär med självförtroende
HÅKAN HELLSTRÖMS TURNÉPREMIÄR: ”SJUKT BRA” Stämningen var på topp på Stockholms Stadion när Håkan Hellström inledde sin sommarturné Rullande åska, inför över 27 000 åskådare. Vi gick ut med skakiga ben och hjärtat på vid gavel, skriver GP:s Sofia Andersso
Vi har knappt hunnit tvätta våra svettiga kläder från Berlin innan det är dags igen. Stockholms väderlek kan inte bestämma sig, precis som inför ett oväder. Rimligt. Turnépremiären av Rullande åska är en storm där blixten slår ned i huvudet flera gånger om.
Fotbollssupportrar och studenter har skrikit sig halvt medvetslösa i timmar. Nu tar Håkanfansen över. Kulissen är en psykedelisk tripp. Erik Lundins Välkommen hem övergår i Dom där jag kommer från. Två låtar om ursprung och hur det formar dig. Kvällens tema är humanism. Håkan gör entré i fransig mockajacka och en hatt ståtligare än vanligt.
Ja, Håkan. Hur tusan blev det såhär? För 17 år sedan signerade du min sjömanskostym i Nordstan. Sedan gick resan till alla svenska scener via utsålda Ullevi, Berlin och New York. Du har varit i alla städer och jag har följt efter dig. Gör det mig okritisk? Nej, men jag ska vara ärlig med att mina fingrar slinter på tangentbordet i skrivande stund.
BANDET ÄR SÅ sjukt bra. De leker sig igenom sin enorma låtbank, medan Håkan sätter ord på varje känsla som någonsin strilat genom ens kropp. Det fina och det fula. Skammen. Jakten. Ens längtan efter någonting äkta.
Stadion blir ett litet Göteborg. Vi
kastar mynt på Första lång, springer för våra liv på Ångpannegatan, åker rullskridskor på Avenyn, förbi kranarna och indieklubbarna.
Tonartshöjningarna i 2 steg från paradise gör sedan publiken tokig, men versionerna i New Yorks och Berlins små intima teaterlokaler är svårslagna. JAG FUNDERAR PÅ vad som händer i Förhoppningar och regnbågar, när publiken sköter sången. Har Håkan glömt texten?
Vi ramlar runt i låten vi kan baklänges vid det här laget. Bilen kör inte bara så fort den kan utan av vägen, runt flera varv. Publiken förenas i en kollektiv masspsykos och jag tänker på det absurda i att vara huvudperson i denna galenskap.
Många säger att vi klappar Håkan medhårs vad han än gör. Men vem vågar att födas på nytt med varje skiva, experimentera och bli mäktigare? Håkan, du var inte bättre förr. Bara annorlunda. I dag får musiken expandera utan ramar.
Det blir tydligt när La Gaylia Frazier går lös eller i valet av gäster. Silvana Imams rytmkänsla lyfter Du fria till nya höjder. First Aid Kit ger sedan 13 en ny kostym.
FORNE BANDKAMRATEN Daniel ”Hurricane” Gilberts gästande känns fint. Vi påminns om den gamle Håkan, med Göta älv-leran på självförtroendet som aldrig kunde tro sina ögon från scenkanten. Jag hade gärna sett Atombomb eller Gråsparven när hon sjunger i de nya, stora sammanhangen.
Kvällens konsert är livet komprimerat till tre timmar. När Nu kan du få mig så lätt tystnat vallfärdas vi ut med skakiga ben och hjärtat på vid gavel. Nu börjar sommaren.
Publiken förenades i en kollektiv masspsykos