Liten Lisa, vad tänkte du på ...
De gamla galgbackarna i det västsvenska landskapet har en bortglömd historia. De ligger i oländig terräng, dit ingen människa längre beger sig. Överväxta, undangömda eller försvunna är dessa skammens och skuldens platser. Ett mycket märkligt ställe för en avrättningsplats är högst uppe på toppen av Stadsbacken i Valstad socken. Ja, det heter Folkabo idag och kullen kan väl ingen missa som åker stora vägen mellan Falköping och Tidaholm. Få vet nog att detta är ”Den Heliga Staden” - en kultplats sedan flera tusen år tillbaka i tiden. Här finns en helig källa som aldrig sinar och området runt kullen är rikt på fornlämningar. ORTNAMNET ”HÄLGESTADHER” BETYDER helt enkelt en helig plats eller kultställe. Den som tar sig upp för kullen möts av en härlig utsikt och ser ut över flera socknar, för Stadsbacken ligger på gränsen mellan hela fyra stycken. Detta faktum har haft en väsentlig betydelse för den status platsen fått, för här idkades nämligen handel förr. Troligen redan på medeltiden och kanske redan innan dess i samband med kulthögtider. De hedniska riterna övergavs senare för kristna dito. En kyrka fanns här. Det här är trakter som tidigt kristnades och inom en radie av en kvadratmil fanns 13 medeltida kyrkor, varav de flesta ännu idag finns kvar. Dock inte Heliga Stadens kyrka. INGEN VET IDAG egentligen var kyrkan varit belägen, men en uppgift finns i en förteckning från 1541 om kyrkklockan från Heligstads kyrka. ”Upptagen en klocka från then Hellige stads kyrka” skriver fogden Torsten Hendricsson. Vikten var hela 3 skeppspund och 6 lispund, ca 561 kg och det var den tyngsta klockan av dem som krävdes in från öde lagda kyrkor i området. KANSKE VAR DET en träkyrka eller en romansk stenkyrka, det är en historisk gåta. Det är spännande att tänka sig att här legat en kyrka. Syns inga spår av detta i markerna. Vad som däremot syns tydligt är spår efter odling i form av terrasser. I de härliga sydsluttningarna har bonden Henning och hans drängar plöjt om vårarna, han finns omnämnd i skriftliga källor från 1500-talet. Kanhända ackompanjerades arbetet av tranors tutande och lärkors kvillrande. Vid Pingst hölls sedan marknad här. Skriftliga bevis för marknadens betydelse får vi i ett brev författat av ingen mindre än kung Gustav Vasa som 3 maj 1541 ger Jönköpings borgare rätt att tills vidare besöka några små marknader eller samkväm (sanqvämder) bl.a. ”Helgestadh i Westergötlandh”. Efter det verkar det som platsen övergetts. Ingen bor här länge på 1600-talets början.1610 bestämmer Karl IX att marknaden skall upphöra och i stället hållas i Falköping.
Det är kanske då rätteplatsen uppkommer, för ingen vill väl bo granne med en galgbacke!?
De som avrättats grävdes ner på plats, i skogen eller slängdes i ett kärr. ”Tjuvamossen” på Mösseberg är en sådan plats. Där uppe på berget, meddelar Linné, fanns en galge som syntes långväga i kring, placerad som den var på kanten av berget. En dyster siluett. Skams kyrka. Själva namnet låter avskräckande, och det var väl tanken. Skrämmande skrönor vandrade runt bland folk i bygderna. ”Döingaben” från galgbacken användes av de kloka i deras hantering och svarta magi. Själva avrättningarna var förr ett folknöje och samlade stora skaror åskådare. TJUVNAD, DRÅP OCH mord var belagt med dödsstraff. ”Ej må man för mindre hänga än halv mark ” står det i Äldre Västgötalagen. Dödsstraff var vanligt fram till början av 1800-talet för grövre brott.1734 års lag stadgade dödsstraff för 68 olika typer av gärningar. Det kunde vara t.ex. hädelse, tidelag, trolldom, tvegifte och fjärde resans stöld. Under häxprocessernas dagar avrättades folk på brinnande bål, senare blev halshuggning med bila vanligt. Hängning är väl det som var vanligast, därav namnet galgbacke. De flesta försyndare hamnade på fästning och många benådades, antalet avrättade kan inte ha varit så stort.
Jag läser i Nordiska museets frågelistor om Brott och straff. Där finner jag en beklämmande stor andel kvinnor som blivit dömda för barnamord. I sin vanmakt över oönskade havandeskap har unga ogifta flickor/ kvinnor försökt dölja och ta bort resultatet av en skamfylld händelse, inte sällan ett sexuellt övergrepp. 1765 I KÄRRÅKRA. Annika Larsdotter döms till döden för barnamord. Annika, 18 år ”var bliven hävdad och med barn rådd” av sin svåger. Hon hade förtigit havandeskapet och fött sitt barn i enslighet på logen, dödat det nyfödda barnet och gömt det i sitt halskläde under en bräda under loggolvet. Hon dömdes till halshuggning och att brännas på bål. Annika beskrevs i rättegångsprotokollet som ”ängslig och försagd”. Jag blir både rörd och berörd när jag läser om detta. Vilken vanmakt!
På närmare håll finner jag den stackars Lisa från Skörstorp som mötte samma öde. LITEN LISA VAD tänkte du på under din vandring upp för Stadsbacken, på darriga ben med blicken mot marken. Aldrig så ensam som där. Det susar i vinden och en svag klang från den Heliga Stadens kyrka ringer dig in till evigheten.
Det är dig jag tänker på när jag står här på toppen av detta märkliga berg.