Göteborgs-Posten

Sprittande uppvisning av klassiskt snitt

I Drömmen om Svansjön bjuder koreografe­n Pär Isberg och Kungliga baletten på en stor påse dansgodis. Ett lyckat gästspel, men Lis Hellström Sveningson saknar den klassiska sagans bärande känslor.

- Lis Hellström Sveningson Dans- och teaterskri­bent

DANS DRÖMMEN OM SVANSJÖN Kungliga baletten på Göteborgso­peran Koreografi: Pär Isberg Musik: Pjotr Tjajkovski­j Scenografi: Lars-Åke Thessman Kostym: Jérôme Kaplan Ljusdesign: Ellen Ruge Dansare: Nadja Sellrup, Calum Lowden, Arsen Mehrabyan, Jenny Nilson m fl Dirigent: Wolfgang Wengenroth Göteborgso­perans orkester Spelas även idag

Säg Svansjön och många tänker genast dans. Somliga sätter nästan likhetstec­ken. Baletterna­s balett har i långt mer än ett sekel haft en enorm dragningsk­raft på publiken. Ändå var urpremiäre­n på Bolsjojtea­tern i Moskva i mars 1877 faktiskt ett misslyckan­de. Det var 1895, när Marius Petipa och Lev Ivanov presentera­de sin koreografi till Pjotr Tjajkovski­js musik, på Marinskijt­eatern i St Petersburg, som Svansjön inledde sin succé. Lystern har bestått, genom den klassiska balettens upp- och nergångar, genom nya tolkningar i olika tider. Svansjön är ett av de klassiska verk som utmanar många koreografe­r. Vad de än gör brukar de behålla Tjajkovski­js musik. Efter Mats Ek, Matthew Bourne, Peter Schaufuss, Jorma Uotinen, Fredrik ”Benke” Rydman, Kajsa Giertz och Alexander Ekman kan vi nu lägga Pär Isberg till listan av nytolkare. FÖR KUNGLIGA BALETTEN i Stockholm har han skapat Drömmen om

Svansjön. En sprillans ny helafton, som hade urpremiär i april. Nu gästspelar den på Göteborgso­peran, där tre utsålda föreställn­ingar på stora scenen avslutar vårens danssäsong.

Det är ett tydligt tecken på att det finns danspublik i staden. Och att många vill se klassisk balett. Regelmässi­gt utbyte med Kungliga baletten, den enda ensemblen i landet som förvaltar en klassisk balettrepe­rtoar, borde vara självklart.

Och nu är den alltså här, med en stor påse riktigt dansgodis.

Pär Isberg är en av de få svenska koreografe­r som ger sig i kast med helaftonsv­erk. Nötknäppar­en eller

Petter och Lottas jul, blev en enorm framgång, både på Kungliga operan och på Göteborgso­peran, medan Anima, som han skapade på beställnin­g här, var för trevande. I DRÖMMEN OM Svansjön bäddar han in delar av Petipas och Ivanovs koreografi i en ramhistori­a där en koreograf ska iscensätta baletten med ett kompani och hamnar i ett triangeldr­ama. De olika akterna glider mellan metanivån och den drömda föreställn­ingen, vilket Lars-Åke Thessmans snillrika scenografi och Ellen Ruges känsliga ljusdesign ger fantasiegg­ande möjlighete­r till. Pelare med förgyllda kapitäl knyter historien till både Svansjöns ursprungss­tory och Kungliga balettens hemvist.

I öppningssc­enen befinner sig koreografe­n (Calum Lowden) i dansstudio­n där han prövar sin scenmodell – ett miniformat av ridån med vackert vattenmoti­v som just gick upp. En dansös övar en pose framför spegeln, där en svan träder fram. Så läckert spelar Isberg med bilder när det är som bäst.

För dansarna ger konstrukti­onen dubbla roller, eller mer. Nadja Sellrup dansade tre den första Göteborgsk­vällen (Kungliga baletten har flera lag): en ung dansös samt Odette och Odile – den vita och den svarta svanen.

ISTÄLLET FÖR PRINSENS födelsedag­supptakt bjuder Isberg i första akten på danstränin­g och audition. Dansarna i arbetskläd­er fyller hela scenen med sprittande dans, där bitar av Svansjöns ursprungsp­artier strös in.

Jenny Nilson är parant teaterchef med svassande entourage och får ge en frän, men skissartad bild av dansarlive­ts grymma sida. Blir du vald eller bortvald?

Mer utstuderat är spelet i festscenen, som i Isbergs drömfabrik är en premiärfes­t med stadssilue­tter i aftonljus utanför fönstren. Jérôme Kaplans dräkter blommar ut i stora svepande kjolar som ger de rikligt förekomman­de och höga benlyften extra profil. För att inte tala om piruettern­a, särskilt med herrarna i svarta långrockar. Arsen Mehrabyan, i dubbelroll­en som försmådd premiärdan­sör och trollkarle­n Rothbart, har ett glänsande solo

Isberg lägger hård betoning på armarna, det är skogar av svanhalsar och vingar varthän du än ser.

De bärande känslor som driver sagan i Svansjön saknas här. Drömmen om Svansjön är istället en förnämlig uppvisning av skicklig dans.

med extra allt.

Mellan dessa akter på metanivå ligger Svansjöns vita akt. Historiens koreograf ikläder sig prinsens roll och möter svanarna, som stiger fram ur dimslöjorn­a. Isberg lägger hård betoning på armarna, det är skogar av svanhalsar och vingar varthän du än ser. I första mötet med prinsen arbetar Nadja Sellrup som svanprinse­ssan både vacker och distinkt. Vi ser en skräckslag­en fågelgesta­lt.

Men förälskels­e är det dåligt med. De bärande känslor som driver sagan i Svansjön saknas här. Drömmen om Svansjön är istället en förnämlig uppvisning av skicklig dans. Scener med applådvänl­ig frasering avlöser varandra. Historien tuggar sig stundvis fram, och den stora uppgörelse­n i slutscenen är dåligt underbyggd. Men dansarnas insatser är det bara att njuta av, Kungliga baletten utstrålar både kraft och lust. Göteborgso­perans orkester spelar live därtill, med Wolfgang Wengenroth som dirigent.

Så nog kan man säga att Pär Isberg arbetar klassiskt. Det brukar inte vara en bra berättad historia som utmärker de populära baletterna, det viktiga är att de ger utrymme för vacker dans, gärna med tutuer och tåspets. Det vet Isberg att utnyttja.

 ?? Bild: CARL THORBORG ?? VITA SVANEN. Kungliga baletten har flera lag, den tredubbla rollen som ung dansös, Odette och Odile dansades igår av Desislava Stoeva (bilden) medan Nadja Sellrup dansade på Göteborgsp­remiären i fredagss.
Bild: CARL THORBORG VITA SVANEN. Kungliga baletten har flera lag, den tredubbla rollen som ung dansös, Odette och Odile dansades igår av Desislava Stoeva (bilden) medan Nadja Sellrup dansade på Göteborgsp­remiären i fredagss.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden