Mays misstag

DEN BRITTISKA premiärministern Theresa Mays chansning misslyckades. Det enorma försprång Tories hade i mätningarna för bara några månader sedan, och som May ville kapitalisera på genom att utlysa parlamentsval, är borta.

I torsdagens parlamentsval backade Tories med 12 mandat, Labour ökade med 31 mandat och Liberaldemokraterna ökade med tre mandat.

Att vänster-högerfrågorna återkommit till brittisk politik är en framgång för de etablerade partierna medan det högerpopulistiska UKIP försvann helt och blev utan ett enda mandat.

DENNA UTVECKLING är sammankopplad med Tories ställningstagande i EU-frågan. UKIP:s svaga stöd är alltså ingen nyhet utan har länge varit väntat. I lokalvalet i början av maj förlorade UKIP samtliga kommunmandat förutom ett som de vann från Labour.

Väljarna har fått sitt EU-utträde och därför saknar enfrågepartiet UKIP existensberättigande. Inte ens partiets enda kvarvarande parlamentsledamot, Douglas Carswell, ansåg det och han lämnade partiet i mars månad med orden att det inte finns ”någon poäng” med partiet.

MAYS REGERING HAR påbörjat förhandlingar med det nordirländska Demokratiska unionistpartiet. Den mest realistiska koalitionspartnern för ett stympat Tories. Vad de än kräver kommer May troligtvis att ge med sig.

Att May skulle avgå, vilket vissa spekulerat om, kommer sannolikt inte att ske. Men det borde hon, för sitt eget partis bästa.

Mays experimenterande med vänsterpolitik i valrörelsen har inte gett utdelning och hennes domderande ledarstil går varken hem bland torypolitikerna eller väljarna. Att hon skulle vara en garant för att Storbritannien skulle få ett fördelaktigt utträdesavtal är en överdrift. Om Tories ska kunna återta en trygg ledarroll måste partiet släppa skrytet om EU-utträdet och på allvar ge sig kast med den nationella politiken.

Väljarna har fått sitt EU-utträde och gjort UKIP överflödiga