Beröm mer än banna

Min hund Smilla är alldeles ljuvlig. Hon är ljuvlig när hon tar min plats i soffan, när hon smyger undan med busglimt i ögonen med min sko, när hon lika glad oavsett tid som gått möter mig i hallen. Men Smilla är också asjobbig. Hon skäller mycket, äter kattbajs och vägrar ibland ilskt släppa saker med mindre än en godismuta i utbyte. Så när nu Bo Söderström skrivit boken Hur

tänker din hund? (Bonnier Fakta) såhär ett år in i mitt hundägarliv, är det en titel svår att gå förbi, lätt skamsen som jag är vid minnet av mina alldeles för korta stunder med det praktverk om hundar jag lånade inför hundköpet. Nu visar det sig att Bo Söderström mest (och mycket gediget) berättar om hur hundar är, genom att lyfta fram en stor mängd forskningsresultat, inte så mycket om hur man gör. Men gott nog är att forskningen konstaterar att ägare som bannar mindre och leker mer får en hund som lyder bättre samt att lek mellan hund och ägare minskar stress och frigör lyckohormoner hos båda parter. Så bra, tänker jag. Och försöker hitta skon.