Fakta: Vanliga sötningsmedel

■ Aspartam (E951). Består av de två aminosyrorna fenylalanin och asparaginsyra. Får bland annat användas i desserter, fiberrika frukostflingor och glass. Den som har sjukdomen PKU riskerar att få hjärnskador av ämnet, eftersom fenylalaninet inte kan brytas ner.

■ Cyklamat (E952). Kan bland annat användas i drycker och kosttillskott. För diabetiker finns en risk att få i sig mer än det acceptabla dagliga intaget, ADI. Förbjöds i USA efter att djurförsök visat att det framkallade cancer, men tilläts igen när man fastställt att djuren fått i sig mycket stora mängder av ämnet.

■ Sukralos (E955). Består av modifierat socker som inte kan brytas ner i kroppen och därför inte ger någon energi. Får bland annat användas i läsk, desserter, såser och cider. Sukralos är ett stabilt ämne, vars förmåga att brytas ned i naturen är omdiskuterad.

■ Xylitol (E967). Sockeralkohol som framställs ur sockerarten xylos. Används ofta i tuggummi. Kan ha laxerande effekt om ämnet konsumeras i stora mängder.

■ Steviolglykosider (E960). Utvinns genom en kemisk process ur växten stevia. Produkter som innehåller steviolglykosider ska inte märkas med ”innehåller stevia”, eftersom växten i sin naturliga form inte får användas som tillsats i livsmedel.

■ Sackarin (E954). Var populärt under andra världskriget när priset på socker steg. Får användas bland annat i läsk, såser och senap. Var det ämne som hade störst påverkan på tarmfloran i ett djurförsök där möss visade sig bli glukosintoleranta av att dricka sötningsmedel.

■ Sorbitol (E420). Liksom xylitol en sockeralkohol, som kan ha en laxerande effekt. Används ofta i tugggummi och halstabletter, eftersom alkoholerna inte ger någon näring till bakterier som orsakar karies.

■ Sukrin (E968). Har namnet erytritol inom kemin. Framställs genom jäsning av glukossirap. Används även som stabiliseringsmedel och förtjockningsmedel.