Fler kvinnor i folkracet Fakta: Folkrace
Motor
Vissa gillar mest att sladda runt. Men Jenny Söderholm tävlar för att vinna. I en mansdominerad värld som folkrace känns det extra bra att komma till final bland herrarna. Hon tycker att fler kvinnor borde gasa i kurvorna.
Det är tre år sedan Jenny fick frågan av en kompis på jobbet att följa med när han skulle tävla i folkrace. Hon var tveksam. I dag kan hon erkänna att hon hade fördomar.
– Jag såg framför mig ett gäng gubbar med gällivarehäng, träskor och snusprilla under läppen. Men det var precis tvärtom!
I stället var det en festdag för hela familjen, och de som ställde upp i tävlingen var allt ifrån småbarnsföräldrar till mormödrar.
– Det var en fantastisk gemenskap, säger Jenny.
Hon blev genast fast. Intresserad av bilar hade hon egentligen alltid varit. Hennes jobb är att bygga skogsmaskiner, och tidigare monterade hon lastbilar. Att köra fyrhjuling i stugan tycker hon är roligt. Men själva mekandet kan hon vara utan. Det är farten hon är ute efter.
– Det som är så fantastiskt med folkrace är att det är lagligt – att sladda runt och ruffas så där, säger Jenny. EFTER DET DÄR första besöket på tävlingen började Jenny att köra. Hon delade bil med en kollega och tävlade i damklassen. Med tiden ville hon ha större utmaningar och ställde upp i seniorklassen.
–Jag brukar vara den enda tjejen där, det är lite synd. Jag har försökt peppa andra tjejer att tävla med killarna. Egentligen är det ingen större skillnad, bara lite annorlunda teknik. Jag har märkt att tjejerna har en tendens att bromsa i kurvorna medan killarna gasar. Det händer lite mer i killarnas tävlingar, och det är jättekul, säger Jenny.
Men hon var orolig första gången hon skulle tävla.
–Jag var livrädd helt enkelt. Sporten är mansdominerad och det är deras värld. Men jag är tack och lov ganska van, jag är rätt luttrad efter att ha jobbat på arbetsplatser med majoriteten män under många år. JENNY BESKRIVER DET som att hon har byggt upp ett skal som står emot kommentarer.
– Jo, de psykade mig och skrattade, men det gjorde mig ännu mer taggad att vinna. När man väl vinner eller kommer till final med herrarna är det en enorm kick.
Något som kan låta självklart, men som fastnade hos Jenny, var när en medtävlande konstaterade att det är samma förutsättningar i bilen – att det skulle vara skillnad sitter bara i skallen.
– Killarna kör lite snabbare, men tränar vi tjejer upp det så är vi minst lika bra.
Hon blev inte bara kär i sporten utan träffade även sin blivande sambo på en tävling också. Men det är hon som har vinnarskallen av dem båda, och han tävlar inte alls lika ofta. I stället hjälper han till att meka med bilen. Säkerheten i folkrace är viktig och det finns tydliga regler, som gör det till en trygg utövning.
– Och det finns alltid folk med traktorer som kan dra upp dig när du voltat och hamnat i diket, Jenny Söderholm.
En bilsport för folket. Bilarna kostar 6 500 kronor och de är alla till salu efter tävlingen. Vill man ha en bil får man lägga ett anbud. Detta för att det inte ska bli så dyrt att syssla med sporten. Bilen får gå max 80 km/timmen. Runt 450 tävlingar ordnas varje år i Sverige, på 130 olika banor.
Banorna är enkla slingor med packad jord och grus.
Herrar får inte tävla i damklassen om de inte är veteraner (50 år och uppåt), men damer får ställa upp i den öppna seniorklassen.
Man får delta från det år man fyller 15 år, och ofta kan en hel familj dela på en och samma bil och köra i olika klasser. Källa: Svenska bilsportförbundet och Jenny Söderholm